Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 21. Mötet vid Dypen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
där uppe. »De fara ju fram som röfvare här på skogen, och
jag undrar icke på att våra landsmän äro uppretade och
oroliga.»
»Beklagligen är det så,» sade Pekka, »men de våra ha
nog sin andel däri. Nu hvila vi, far.»
Då syd- och västfinnarna ankommo till Dypen, lågo de
där församlade finnarna ännu kvar i de närbelägna åsarna,
där de tändt sina natteldar, hvilka röjdes af den ljusblå rök
som här och där höjde sig öfver de urgamla furornas kronor.
Snart blef dock lif och rörelse då Pekka med sin skara
syntes ute på isen. Hans vänner skyndade genast från alla
håll emot honom och hälsade honom och hans följe
välkomna.
Äfven gamle Pekkelan var, trots sin höga ålder, bland
dem, och mellan honom, Vedalainen och andra af finnarnas
stormän hölls nu ett förberedande samtal. Man beslöt vänta
med förhandlingarna tills solen stod högre, ifall några finnar
legat i närheten och ännu ej hunnit fram. Då tiden lidit
så långt, att man antog det alla som ämnade sig till
rådplägningen vore anlända, steg gamle Pekkelan upp på en
sten vid sjöstranden och sade:
»Hvad som fört oss tillhopa i dag, veten I alla. Vi
vilja utröna, om öfverhetens mening är, att vi finnar skola
förgöras och våra hemman ödeläggas. Så har skett både
när och fjärran, dock icke på alla ställen där finnar bo.
Från flera trakter ha vi försport, att finnar och svenskar
lefva i endrägt som goda grannar, och där känner ingen till,
att ett sådant påbud finnes. Hos andra svenskar, och
närmast våra grannar i Dalby och Fryksdalen, påstås det
däremot, att ett sådant öfverhetens påbud finnes, och att
svenskarna ha full rätt att döda oss och bränna våra pörten.
Mången finne har dels försvarat sig, dels hämnats på
dem som angripit honom, och har därigenom vår sak icke
förbättrats. Att vi af närboende myndigheter skola få veta,
hur saken verkligen förhåller sig, är tvifvelaktigt. Några
af oss ha därför rådgjort om att sända män till konungen,
för att af hans egen mun få höra, hur han beslutit för oss
finnar. Sedan få vi söka lämpa oss efter hans påbud så
godt vi kunna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
