Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 21. Mötet vid Dypen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Andra af oss äro af den mening, att finnarna nu äro
så många, att vi kunna försvara oss mot svenskarna. Ett
rykte har gått, att öfverheten fängslat åtta finnar från
Sunneskogen, för att öfverföra dem på andra sidan det stora hafvet,
dit de vilja att vi alla finnar skola begifva oss. De som nu
brutit mark och byggt här i vildmarken vilja icke lämna
sina hem, där vi finna bärgning och trifvas. Röster ha höjt
sig för att vi skola tåga ut för att befria våra fängslade
landsmän. Då saken var på tal mellan oss nordfinnar före
jul beslöto vi att uppskjuta beslutet till i dag, och under
tiden lofvade allas vår vän Pekka Huskoinen inhämta
underrättelser från de södra och västra skogarna, andra från de
östra, och nu vilja vi höra, hur det låter i andra bygder.
Pekka Huskoinen, säg oss dina tankar!»
Gamle Pekkelan lämnade sin plats på stenen, och Pekka
intog den. Knappast blef han synlig förr än ett allmänt
sorl uppstod och glada röster hälsade honom välkommen
bland finnarna. Då sorlet tystnat tog Pekka till ordet.
»När vi senast talades vid lofvade jag eder att rådgöra
med de våra i söder och väster. Det är nu verkstäldt, och
glädjande äro de underrättelser jag under min vandring
inhämtat. Ty på det hela lefver vår stam oantastad af
svenskarna, på flera ställen så obemärkt, att man nästan synes ha
glömt den. Beträffande ryktet om våra fängslade landsmän,
har en man af vår stam, hvilken är här närvarande, upplyst,
att det redan är flera år sedan detta hände, fastän ryktet
härom icke nått oss nordfinnar förr än i år. De fångna
äro återkomna till sina hem, och allt lugnt och stilla äfven
i deras ort. Vi behöfva därför icke bekymra oss för deras
skull. Om det stränga påbudet att förgöra oss finnar ännu
äger giltighet, så tillämpas det åtminstone icke i de orter
där jag varit. Liksom förr, vidhåller jag därför nu den
åsikten, att vi finnar icke bruka våld eller öfva orätt mot
våra svenska grannar, utan använda foglighet och tålamod.
Men tillika anser jag fortfarande, att vi böra söka konungen
för att få veta hans mening och begära mildring eller
befrielse från påbudet, och att vi därtill utvälja några män
som föra vår talan. Men innan vi besluta oss därför vilja
vi höra hvad männen från de östra skogarna hafva att säga.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
