Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 21. Mötet vid Dypen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Vi blifva då fyra gamla män. Jag skulle gärna önskat
hafva Pekkelan med mig, som varit till kungen förut, men
hans ålder och krafter tillåta honom ej att följa.»
»Nej, nej!» bekräftade Pekkelan.
»Men, som sagdt är, vi fyra äro gamla, och ingen vet,
hvad som på en sådan färd kan komma att hända oss. Jag
önskar därför få ett par unga män i följe. Det kan vara
bra för kommande tid. Måhända fordras äfven då män att
föra vår talan. Jag föreslår, att Mårten Pekkelan och Pavo
Makkran få följa oss.»
»Ja, ja! Bra, bra! Ni komma nog att skaffa fred och
ro åt oss.»
Stjärnorna med sitt tindrande sken syntes redan på den
blågröna vårhimmeln då finnarna bröto upp och ilade till
sina undangömda pörten inne i skogarna. Pekka och hans
följe voro de sista. Man hade afvaktat kvällen och kölden,
som lade skare på den af dagsmidjan under dagens lopp
upplösta snön. Nu löpte skidorna lätt, och snart var man
vid Pekkas förra hem, där Matts’ unga hustru väntade dem
med otålighet, emedan hon visste, att hennes gamle fader
Pekkelan var med dem.
Man gjorde icke hvarken långa eller stora rustningar
för den beslutna färden till konungen. Ju mindre man
hade att bära, desto lättare skulle man gå. De starkaste
kläderna hade man på sig; för provianteringen litade man
på jaktlyckan under färden genom skogarna, och på de
penningar man ägde då man kommit till de af svenskarna
befolkade trakterna.
Färdsättet var det bland finnarna vanliga, eller på skidor.
Man rände om nätterna, då skaren bar, och så hvilades om
dagarna. På det sättet kom man fortast, lättast och
obemärktast fram.
De ljusa vårnätterna tilläto ett sådant färdesätt; de svala
morgnarna voro fördelaktiga för jakten, och nu låta vi Pekka
med sina män ila genom de mörka furuskogarna och
förflytta oss till en annan del af finnarnas område.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
