Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- 21. Mötet vid Dypen.
- 22. De tre.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
22. De tre.
Det var på våren 1649. En mängd folk var församladt
nere vid kajen i Kalmar. Ett af kronans fartyg hade
inlupit, medförande soldater från svenska armén i Tyskland,
där nu fred året förut blifvit sluten. De flesta af dem voro
sådana sårade stackare som legat kvar på fältlasaretten eller
annanstädes och nu blifvit hemförda.
En del af det församlade folket sökte anhöriga och
bekanta, en annan del var där af nyfikenhet, andra åter
sökte göra affärer med de hemkomna, emedan man anade,
att de från kriget komna knektarne icke saknade tillgångar.
Man sökte göra bekantskap med dem, ty det var kunnigt,
att de följande dag skulle erhålla de af regeringen
dem tillerkända tolf riksdaler per man, på denna tid en icke
obetydlig summa.
På något afstånd från den böljande folkmassan stodo
tre män, samtalande med en fjärde. Det var tre knektar
med namnen Ram, Munter och Piggen. Alla voro de finnar
och hade många år vistats i Tyskland, tjänstgörande ömsom
som soldater, ömsom som skomakare. Alla hade de flera
gånger varit sårade och blifvit kvarlämnade än i en, än i en
annan trakt, där arméerna eller mindre flockar af krigsfolk
dragit fram.
Nu var kriget slut, och de ämnade återvända till sitt
hemland, till släkt och vänner. De stodo och samtalade,
prisande sin goda lycka att vara helbrägda, då de sågo så
många lemlästade kamrater draga förbi dem, och häri
instämde den fjärde.
»Ja, ni se duktiga och bastanta ut,» sade han, »och det
blifver vid vårt aftal: ni följa mig till Gefle och hjälpa till
under resan med hvad ni kunna, och kost skall ni få, så det
skall förslå. Laga nu, att ni komma ombord så fort ske
kan. I morgon är jag segelklar.»
»Hej, hvad stå ni här och gapa på!» sade en lång slyngel,
som jämte en fem, sex andra afskedade knektar kom fram
till de tre finnarna. »Kom med oss! Vi gå uppåt landet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 15:00:25 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/pekkahus/0096.html
