Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 22. De tre.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Gör oss en Motti (tjock gröt), gamle Ram, ty den
konsten kan du, det veta vi af gammalt, och där har du
att lägga i den,» sade han och framtog ur sin näfversäck
några i mossa inlindade strömmingar. »Den kosten är bra
att marschera på, fastän ej så god som då vi hade
kålhufvud och fårkött där borta vid Mainz, men det duger
ändå. Snart få vi finnrofvor och björnfläsk, och det blir
styfvare ändå än all god mat vi fått ibland under kriget.»
»Hej!» ropade Piggen, »hvad jag känner mig glad vid
att vara i skogen igen! Det alldeles kryper i kroppen på
mig. Känner icke ni det?» sade han frågande till sina
kamrater.
»Åjo, visst är det godt och friskt här,» svarade Munter,
»och roligt höra du fått ditt munläder i ordning igen. Det
var klent med det då vi lågo i svältlägret vid Nürnberg.
Då orkade du knappast gäspa när jag bar dig därifrån.»
»Ja, det var då, det,» sade Piggen. »Du var heller
icke så språksam då jag drog dig till bäcken vid Lützen.
Då var hufvudet ditt så stort som en vattså; så hade de
påfviske bultat dig.»
»Ät nu,» sade Ram, som slutat sin syssla som kock,
»och låt maten tysta mun!»
»Det behöfva vi då icke bedja dig,» sade Piggen, »ty
när du rår dig själf öppnar du ej munnen annat än då du
äter.»
»Hit, Polko! Fram med jongen (grötknifven)! Du tycks
heller icke vara läpplätt (talträngd).»
»Å nej, det är bra att tiga i skogen,» svarade Polko.
»Ja, för hin, du har rätt. Men hvad menade du med
dåliga möten på landsvägen?»
»Å, just ingenting, men det stryker mycket folk på
sådana ställen. Vill ni, så gifva vi oss utaf nu. Det är ej
långt till vägen, och den är lätt att gå nu. Raska vi på,
hinna vi dit där vi skola vika af ifrån den tills solen rinner
upp. Då komma vi in i skogen igen, och där kunna vi
hvila oss under varmaste dagen och sedan gå på kvällen
igen. Där gå vi ej vilse.»
»Hvad har du för kännemärken sedan?»
»Blott följa ån, Svartån, som svenskarna kalla den.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
