Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 23. Nybyggarna vid Bocksjön
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
första krökning vek han dock af in i skogen, kastade sig
ned på marken och hviskade till kamraterna: »Tagen
skydd!»
Med ögonen öppna och färdigt gevär lågo dessa också
ögonblickligt bredvid honom och lyssnade.
Gräl och svordomar från Vargen och hans kamrater
hördes en lång stund. De kommo allt närmare utefter
vägen, och nu hördes Vargen ifrigt uppmana kamraterna
att förfölja finnarna. Dem kände ingen i denna ort. Det
vore ingen fara att förgöra dem, och pengar hade de säkert.
Det vore icke så obetydligt att vinna.
Härtill svarade Jämten, som nu förde ordet, att Vargen
vore en usling, som ville förråda gamla kamrater, hvilka
helt nyss skänkt honom lifvet. Yrkade Vargen fortfarande
därpå, skulle han, Jämten, låta honom veta, att finnarna
skulle få hjälp af honom, och kanske äfven af någon annan
af kamraterna.
Allt detta hörde de förstuckna finnarna under det Vargen
och hans sällskap tågade förbi dem utefter vägen. Då
hvarken stegen eller rösterna längre kunde höras reste sig
finnarna. »Se så,» sade Munter, »nu äro vi efter dem. Gå
förut du, Piggen, och kunskapa! De färdas nog icke tystare
än att du hör dem, och vi följa dig så nära att vi höra dig.
Framåt!»
Piggen aftog sina skor, nickade åt Polko, hvilken strax
förstod honom, aftog sina näfverskor och utbytte dem
mot Piggens, hvilka voro af läder och hade tjocka, tunga
bottnar, med hvilka det icke var möjligt färdas fram så
tyst som med de mjuka och lätta näfverskorna. Också
kände sig Piggen lifvad då han påtagit finnens skor. Han
slog upp med benen och gjorde ett litet hopp, hvilket
framkallade ett leende på kamraternas ansikten. Tyst som en
ande aflägsnade han sig, raskt gående efter vägkanten, där
gräset väl växte tvinande, men tillräckligt högt för att
borttaga ljudet af fotstegen. Piggen hade blifvit finne
igen och glömt soldattrampet.
Marschen fortsattes nu raskt. Där vägen låg rak varsnade
våra vandrare Piggen emellanåt. Dagen började gry,
och snart sköto solens guldglänsande strålar fram. Med det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
