Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 23. Nybyggarna vid Bocksjön
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
samma sågo de Piggen stå stilla ett ögonblick, men
därefter komma några steg emot kamraterna, göra en afvisande
rörelse och försvinna i skogen. Ögonblicket därpå voro
äfven de andra finnarna försvunna från vägen och in i
skogen, där de krupit ned och spejade efter kamraten.
I ett nu blef Vargens hufvud synligt just där Piggen
försvunnit. Det knäppte i Munters gevärslås. Vargen, som
hvarken hörde eller såg någon utefter den raka vägen, kröp
fram, stod en stund stödd på sin bössa och lyssnade. Då
han ingenting märkte, kastade han den på axeln och
vände om.
»Det var din lycka, Varg,» mumlade Munter. »Hade
du kommit närmare, skulle du aldrig vändt om, ty hade
du makten så visst som du har viljan till, vore mitt lif icke
mycket värdt.»
Nu stod Piggen bredvid Munter. »Har ingen fara,»
sade han. »Det där sällskapet vågar icke längre visa sig
här på vägen efter bofstrecket i natt. De knota nu alla
öfver oturen med vår ankomst och ångra, att de icke gjorde
kål på oss. Vi måste vända, ty misstänka de, att vi äro efter
dem eller gå till bygden och slå larm, äro de snart i
våra spår, och ingen kan veta, hur det kommer att sluta.
För denna dag torde vi dock vara fria här på vägen.»
»Bah,» sade Munter. »Jag är öfvertygad om att
krämarns drängar redan fått folk i rörelse. Det är icke vi
som bli jagade, utan de, var säker därom. För öfrigt reda
vi oss nog. Ha vi långt till din älf, Polko?»
»Gå vi raskt, äro vi där på ett par timmar.»
»Låt oss gå!»
»Tag af edra skor!» sade Polko.
Våra finnar insågo genast fördelen däraf, ty följde de
nu vägen, som var hård och tilltrampad, skulle de lämna
föga spår efter sig. Marschen fortgick utan afbrott tills
Polko hann platsen där krämarn blifvit ihjälslagen. Här
vek han af och in i skogen. Han följde nu skogsåsens
högst belägna del, där marken var hård och fast och deras
spår följaktligen voro svåra att upptäcka. Snart stodo de
vid en tufvig myr. Öfver denna hoppade han från tufva
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
