96 (Pekka Huskoinen)

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 23. Nybyggarna vid Bocksjön

scanned image

<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Då Piggen och Munter fällt så stor sved de ansågo sig
behöfva hjälptes de åt att bygga ett pörte på Munters sved,
där de skulle tillbringa vintern. Ram byggde sig en jordkoja.
Han behöfde intet annat, och så gingo ett par tre
år. Munter och Piggen hade arbetat hårdt och hade nu
sina nybyggen i godt skick. Ram fortfor att bo för sig
själf. Kamraterna hade han under hela tiden hjälpt med
fisk och villebråd, men icke deltagit i deras arbeten.

Hvarje lördag träffades de på mötesplatsen och tillbragte
söndagen tillsammans. En dag sade Piggen, att han tyckte
han behöfde hjälp vid odlingsarbetet, och nu vore han betänkt
på att gå bort till svenskarna och höra efter; om någon af
deras kvinnor hade lust följa honom till hans hem. En
hustru borde han hafva i sitt nya hus. Man begrundade
den saken, och så bad Munter Piggen skaffa äfven honom
en hustru. Ram tyckte han hade det bra som det var, och
så talade man icke mer om den saken.

Piggens giljarfärd till svenskbygden lyckades till fullo.
Han medförde hem så väl en hustru åt sig som en åt Munter.
Om några bröllopshögtidligheter talar ej den sagan,[1] ej

[1] Forskare ha tillagt dessa finnars giftermål med svenska flickor
en viss vikt, då deras barn lärde både faderns och moderns språk
samtidigt. Denna finnarnas förbindelse med svenskarna hade till följd, att
de förra icke oroades af de senare, utan synes som finnar och svenskar
i den delen af landet, eller nuvarande Svärdsjö socken, lefvat fridsamt
med hvarandra, samt att finnarnas barn tidigt lärdes umgås med
svenskarna och tillägna sig deras seder. Som exempel därpå anför Gottlund
i »Läsning för finnar», att då han 1818 ankom till Svartnäs bruk vid
Svartsjön och frågade, om finnar bodde i den trakten, svarades nekande,
ehuru man trodde, att sådana funnits där förut. Då bruksarbetarna
sedan samlades på kontoret såg Gottlund på deras ansikten och
kroppsbildning, att de härstammade från finnar, och en gubbe hade så
utpräglad finsk gestalt, att Gottlund tilltalade honom på finska,
hvartill gubben med förvåning lyssnade, men svarade icke strax.
Emellertid märkte Gottlund, att de andra arbetarna lyssnade till hvad han
sade, och detta styrkte honom i den tron, att flera förstode honom,
hvarför han fortsatte med att tilltala dem på finska och Savolaxdialekt.
Slutligen svarade den först tilltalade gubben, och sedan alla arbetarna.
De hade från forna dagar bibehållit sitt modersmål, men dolt det
så väl, att de svenska herrarne på brukskontoret icke förut haft en aning
om att deras arbetare och en stor del af socknens öfriga befolkning voro
af finskt ursprung.

<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>

Project Runeberg, Mon Dec 11 15:00:25 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >> https://runeberg.org/pekkahus/0111.html

		Pekka Huskoinen / 96 (1895) Author: Gustaf Schröder With: August Malmström Table of Contents / Innehåll \| << Previous \| Next >>
	Project Runeberg \| Catalog \| Recent Changes \| Donate \| Comments? \|