Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 25. Vapensmeden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Det var raska tag i Lukas svärdfejare, tyckte de
betänksamma finnarna och skattade sig lyckliga som påträffat
en sådan beslutsam och handlingskraftig man.
»Hallå, och god dag, du gamle mjölgök!» sade Lukas,
då de voro på väg till stranden, till en hvitmenad man.
»Hit med ett halft tjog af dina stora bullar, karl! Här
har du slantar, och de af godt silfver till, men rappa dig!»
»God dag igen, din högröstade dunkapelle! Du tycks
vara hungrig i dag. Är käringen din krank, efter du köper
bröd?»
»Hit med bullarna! Säger jag. Jag reser bort, ser du;
men, Gud vare lof, gumman min kan nog baka för oss.
Med det här har hon dock intet att skaffa.»
»Så,» sade bagaren; »där har du bullarna, efter jag ser
du vill i väg. Men hvad är för folk du har med dig?»
»Vänner från vildmarken. Farväl!» — »Farväl igen!»
»Mig synes som vi fara åt helt annat håll än dit vi
ämna oss,» sade den gamle Ängsjöfinnen, sedan man färdats
en stund. »Du styr orätt, Lukas! Ditåt skola vi,» sade
den gamle skogvane finnen.
»Du har rätt,» sade Lukas och visade sina hvita tänder.
»Men ser du, vi komma dit ändå till slut. Se nu på
skeppen och skutorna, gubbar! Snart få vi se endast skog och
vatten.»
Och så blef det, ty efter en stunds rodd pekade båtens
staf rakt mot norr. Nu började finnarna lifligt samspråka
på sitt modersmål, hvilket Lukas och hans dräng icke
förstodo. Efter en god stund sade Pekka: »Litet åt väster,
Lukas! Du ser de stora mörka granarna i bergsskrefvan
där; håll däråt!»
Snart därpå landade de, och Lukas hörde en svag
hvissling, ehuru han icke skulle kunnat säga, från hvilket håll
den kom, och strax därpå stod en ung man bredvid dem.
»God dag, Sukoinen! Här föra vi vänner till eder.»
»Så snart åter!» sade denne.
»Ja, vi ha varit lyckliga och funnit Lukas svärdfejare,
och, tack vare dig och Erik liesmed, en fulltrogen vän.»
»God dag, du!» sade Lukas; »men hvar äro edra
kamrater?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
