Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 29. Gömstället.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sedan förra dagen, och det var med en lättnadens suck han
ändtligen såg bönderna stiga ut i båten och ro bort.
»Räddade!» sade han för sig själf, i det han steg upp
och skyndade mot sandhålan, där Pavo samtidigt inträffade.
»Nå?» sade Pekka.
»Såg alltsammans. Nu är jag hungrig.»
»Först till de sjuka,» sade Pekka, makade videbusken
från ingången till hålan och tittade in. Där inne var tyst.
Endast andedräkten af två sofvande kunde förnimmas. Ett
belåtet leende gick öfver Pekkas drag då han lutade sig ned
och framtog sin kunt.
»Nu får du mat, Pavo,» sade han. »Gud vare lof, de
sofva därinne och andas jämnt; det är goda tecken. Stackars
hundarna mina!» sade han strax därpå och knäppte med
fingrarna, då alla tre hundarna kröpo fram ur hålan och
venslades omkring sina husbönder. »Nu måste vi äta duktigt,
Pavo, så vi kunna fiska i natt. Jaga och skjuta kunna vi
ej så länge; vi äro för nära bönderna. Måtte vi snart kunna
flytta härifrån!»
Då Pekka satte kunten tillbaka in i hålan rörde sig
någon därinne, Vappu bad om vatten.
Pekka hämtade genast sin näfverask full, hvilken Vappu
i det närmaste tömde, hvarpå hon sade:
»Jag är bättre nu, Pekka. Äro vi i trygghet?»
Pekka trodde så, och så berättade han om böndernas
återtåg.
»Jag önskar jag vore frisk,» sade hon, »så skulle jag
bränna alla böndernas iden. Det var förskräckligt hvad de
handterade mig; det ryser i mig då jag tänker därpå.»
»Vill du äta något, Vappu?» frågade Pekka, utan att
synas märka Vappus hämndetankar. »Nej,» sade hon, »min
hals är efter böndernas näfvar så öm och svullen, att jag
har möda att svälja vatten.»
»Försök sofva då!» sade han.
»Ja,» svarade hon, och så drog Pekka sig tillbaka.
Under tiden hade Heyki vaknat och krupit ut, rest sig
upp och stod nu och kände på sina lemmar; därpå rätade
han ut sig och sade:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
