- Project Runeberg -  Pekka Huskoinen /
128

(1895) [MARC] Author: Gustaf Schröder With: August Malmström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 30. Elgskyttarna.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

hörde han deras steg, och några ögonblick därefter såg han
dem komma genom den glesa skogen.

Hållet var långt, men Pekka sköt ändå, i förhoppning
att hans gamla bössa äfven på detta afstånd förmådde bära
fram dödens budskap. Han måttade åt den stora tjuren
och tryckte af. Elgen syntes icke träffad af skottet, utan
fortsatte med oförminskad fart sitt lopp, men. Pekka lät
detta icke bekomma sig. En glad nick fick elgen till
afsked, och därmed började han lugnt ladda om. Men innan
han slutat därmed small ett kraftigt skott bakom honom,
alldeles från det håll där han förmodade elgarna just då
borde befinna sig.

Pekka ryckte till och upplyfte hufvudet. »Det var
icke Pavos bössa,» sade han till sig själf. »Jag måste veta
hvem den mannen är som befinner sig här midt i urskogen
liksom vi. Att mitt skott dödligt sårade elgtjuren, därom
behöfver jag icke tvifla, då jag såg, hur kulan slog en
hvirfvel i håren vid bogen. Jag vill se, hvem sorn bestrider
detta.»

Med långa, tysta och hastiga steg skyndade Pekka till
platsen där, att döma efter ljudet, den obekante skytten
borde befinna sig. Platsen var icke svår att finna, ty vid
trädens kronor stod ännu den ljusblå krutröken kvar och
utvisade den. Där stod ock en man af ovanlig storlek och
ovanligt utseende. Han var lång som Pekka, men mycket
gröfre. Ned öfver axlarna hängde ett långt mörkt hår,
hvilket gjorde, att hans, af en vargskinnsmössa betäckta
hufvud såg mycket stort ut. Pekka gick rätt till honom.
Mannen å sin sida stod lugnt stödd mot sin bössa och mötte
med stadig blick Pekkas blixtrande öga.

»God dag!» sade han på svenska. »Jag sköt elgen
åt dig, efter den kom alldeles intill mig. Är du en
helsing?»

»Nej, en finne liksom du,» svarade Pekka gladt, ty
mannens uttal hade förrådt landsmannen.

»Så är du ock Pekka Huskoinen, björnskytten,» sade
den store mannen, »ty ingen annan lär här finnas i skogen
som är jämnhög med Munter. Välkommen till våra berg,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:00:25 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/pekkahus/0144.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free