Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 31. Veteranerna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
bastant måltid framtogo sina pipor och började språka slog
äfven Munters hustru sig ned vid den besynnerliga
tillställningen, som nu började snurra rundt.
Nu förstod Pavo, att hustrun spann garn på ett sätt
som icke var kändt på de västra finnskogarna. Där spann
man på »handten», eller på det sätt, att man fäste tråden
vid en rund träbit och svängde om denna, hvilken då
tvinnade garnet. Det var tålamodspröfvande att på så sätt
spinna garn till en hel väf, men det var just tålamod och
ihärdighet som finnbefolkningen ägde till en grad som man
i nutid ej har lätt att fatta.
Så förgingo några dagar. Man vistades ömsom hos
Munter, ömsom hos Piggen, och under denna tid meddelade
man hvarandra det hufvudsakligaste af sina lefnadsöden.
Man talade om finnarnas lif i hembygden, deras vistelse i
de svenska skogarna m. m.
Då Pekka slutat sin berättelse skattade sig Munter och
Piggen lyckliga, som funnit en sådan fridfull ort som den
vid Svartsjön, ty de svenskar de sammanträffat med hade
icke varit afvogt sinnade emot dem, och nu sedan de fått
svenska kvinnor till hustrur hade de haft godt af deras
släkt. De förklarade sig båda nöjda med att ha slagit sig
ned där de voro. Nog var det ett trefligt lif de fört under
kriget, men bättre hade de det nu; de ville icke ut på
världen igen. De berömde sin granne i söder, Polko; det var
en man som arbetat mycket.
Pekka gladde sig mycket öfver sina nya vänners
belåtenhet och hoppades, att finnarna snart äfven på andra
orter skulle få det bättre.
Lördags afton var inne, och sedan många år hade de
tre vapenbröderna, trogna sin första öfverenskommelse, under
sommarmånaderna då mött hvarandra och under vintrarna
samlats hos Munter.
Nu föreslog denne, att Pekka och Pavo skulle medfölja
för att hälsa på och hämta deras gamle kamrat Ram. Och
så drogo de åstad i två ökstockar.
Ram funno de sig till mötes på stranden. Då de bådo
honom följa med dem och stanna hos Munter öfver
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
