Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 31. Veteranerna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Det blef ej mer tal om den saken den dagen, men alla
finnarna voro tankfulla. Man såg Pekka tala med Pavo,
likaså språkade Munter, Piggen och Ram med hvarandra i
skilda grupper. Man kände sig orolig och tung till sinnes,
och ofta kommo den svenska bondens ord »att finnarna
borde straffa våldsverkarne» i deras öron, men deras tankar
klädde sig ej i ord.
Då Munters svåger följande dag lämnat gården stodo
männen kvar och syntes begrunda något.
Pekka sade då, att han ville säga sina vänner några
ord om ändamålet med sin färd hitåt skogarna. Han hade
en plan, som han tänkt på hela vintern och sommaren: nu
ville han söka utföra den. Därpå beskref han, hur han
påträffat en flock karlar som fällt ord, hvilka gåfvo anledning
tro, att de vore de nu af den svenske bonden beskrifna
röfvarne. Han hade låtit Pavo följa dem, och denne hade
varit lycklig nog att kunna upptäcka deras tillhåll.
Här afbröts Pekka af Piggen, som frågade Pavo, om
han sett röfvarne på närmare håll. Pavo sade sig ha sett
dem både länge och väl.
»Beskrif dem då för oss!»
Den på det hela fåordige och försynte Pavo beskref
lifligt och åskådligt den ene röfvaren efter den andre, såsom
de voro inristade i hans minne, och då han till slut beskref
den han ansåg vara anföraren slog Munter ihop sina händer
så hårdt, att det ekade nedåt sjön.
»Guds död, Vargen!» utropade han och stampade i
marken så det dånade.
»Ja, Vargen!» eftersade Piggen, »och den ger sig ut
för finne och kastar misstanken för sina bofstreck på oss.
Men vänta!» sade Piggen, synbarligen uppretad; »vi torde
träffas!»
Nu återtog Pekka ordet och sade:
»Det är min och Pavos mening att återgå till vårt lilla
pörte däruppe vid Dalälfven, och därifrån företaga en tur
till Röfvarberget, för att söka åtminstone befria vår
landsman, den enfaldige och svage Smale Hans.»
»Jag följer,» sade Ram.
»Vi följas alla åt,» sade Munter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
