Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 32. Pavo återfinner sin far
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
var stolen. Den bestod af ett ofantligt stort, men stympadt
elgkranium. Benen utgjordes af hornen och sitsen af
pannbenet. På den stolen hade Ram användt ett godt stycke
arbete, det märktes tydligt; men strecken och krumelurerna
som voro inristade på den kunde ingen tyda.
Att Pavo försökte tyda åtminstone ett af märkena, tyckte
sig Pekka märka, emedan han ömsom såg på märket, ömsom
med ögonen rådfrågade honom hvad det kunde betyda. Att
Pavo i Rams närvaro aldrig skulle göra en fråga, visste
Pekka.
Sedan de suttit en stund föreslog Ram, att de skulle
taga itu med björnköttet, och bad dem gå med till hans
stabur[1]. Den var, som vanligt hos finnarna, uppe i en grof
fura, dit Ram, med en för hans ålder märkvärdig vighet
och styrka, uppklättrade.
»Tag emot!» sade han och nedfirade med hjälp af ett
vidjetåg ett ansenligt stycke kött, och då detta fattats af
Pavo, uppdrog han tåget, och omedelbart därpå kom det
ned med ett nytt köttstycke, och så pågick det tills hela
förrådet blifvit tömdt.
Utan order hade Pekka skurit sönder det första
köttstycket i smala remsor, och så snart detta var gjordt tog
han itu med ett annat. Då kom Ram ned, och så hjälptes
alla tre åt.
»Jag saltade det bra innan jag gick hemifrån,» sade
Ram, »så vi kunna hänga det genast.» Och så visade han
dem en i närheten stående gammal ihålig torrfura med
vidjetåg och krokar, där köttremsorna upphängdes.
På en bädd af våt mossa, lagd inuti furan, nära roten,
gjorde han en eld af feta furuträn, därpå lade han färskt
enris och så ett tunnt lager af fuktig mossa. Allt detta
framkallade en tjock rök, som dref upp i furan. Därpå
igensatte han eldhålet med ris och mossa.
»Nu gäller det att passa på, så det icke tager eld,»
sade han. »Se till nu!»
Snart kom han åter, medförande ett par näfverburkar
fulla af vatten, kastade sig efter vanligt finnmaner ned på
marken och sade: »Nu taga vi oss en rök,» hvarpå han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
