Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 32. Pavo återfinner sin far - 33. Rätt på målet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Ingen af eder far på sjön förr än jag väcker eder,»
sade Pekka. »Tänk på, att vi skola vara långt härifrån
innan nästa sol rinner upp, och vi hafva bördor att bära.
In med eder!» sade han skämtsamt. »Jag skall se efter, om
Pavos bössa kan hafva ett lyckotecken för mig.»
Solen stod högt då Pekka väckte sina vänner och
rapporterade, att björnköttet nu icke behöfde rökas mera. Nu
kunde Pavo klättra upp i furan och plocka ned det. I all
hast voro både Ram och Pavo i verksamhet. Köttet flyttades
ut i solen, och så foro de ut på sjön för att upptaga
sina fiskredskap. Nu var Pekkas tur att sofva. Med ryggen
stödd mot den gamla skuggiga granen och Rakki bredvid
sig, hade han tagit sig en lur då han väcktes af Munters
och Piggens ankomst. De hälsade honom gladt, och Piggen
sade sig aldrig hört Ram prata så mycket som han gjort
under det de vandrat utmed sjöstranden.
Pekka meddelade sina vänner hvad som inträffat: Ram
hade funnit sin son. Hans gamla kamrater gladde sig
uppriktigt åt hans lycka. Nu kanske han blefve mer sällskaplig,
och nu vore han icke så ensam i världen som förut, och man
enades om, att denna dag var en lyckodag. »Och varm är
den,» tillade Piggen, från hvars panna stora svettdroppar
rullade ned.
»Ni ha lassat på er mycket,» sade Pekka, »kanske
onödigt,» tillade han.
»Tror icke det,» svarade Munter, »men varmt är i dag,
och jag tror vi hvila och gå i kväll.»
»Jag tänker det är bäst,» svarade Pekka.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
