- Project Runeberg -  Pekka Huskoinen /
145

(1895) [MARC] Author: Gustaf Schröder With: August Malmström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 33. Rätt på målet. - 34. Det tappade spåret.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

34. Det tappade spåret.



Följande dag tågade våra finnar genom en bergig och
mager trakt, full af klippor, sten och knotiga furor. Plötsligt
stannade Pekka och lyssnade, och så gjorde hela skaran.

»Ah!» sade Pavo, och ett gladt leende flög öfver hans
anlete. »Jag hör den, Pekka, jag hör vår fors brusa. Solen
skall ej hinna sjunka i väster förr än vi äro framme,» och
därmed skyndade han förut.

Som Pavo förmodat, hade solen ej hunnit gömma sig
bakom skogstopparna förr än finnarna stodo på det brant
stupande berget vid den mäktiga Öster Dalälfven, därifrån
de sågo den skogklädda holmen med deras stuga.

»Sakta nu, Pavo!» sade Pekka och afkastade sin börda,
och alla finnarna gjorde detsamma. »Vi måste förvissa oss,
att icke vår stuga är inkräktad, innan vi visa oss.»

Pavo gjorde sig genast i ordning att undersöka, om så
var. »Vänta litet, Pavo!» sade Pekka; »jag tänker Rakki
hjälper oss därmed: jag ser honom redan vid stranden.»

Och ganska riktigt sågs hunden först stå stilla och
vädra i luften, för att strax därpå kasta sig i den grunda
strömådran och, ömsom simmande, ömsom vadande, uppnå
stranden af holmen.

Skogen dolde honom för finnarnas blickar, men snart
därpå blef han synlig, då han satte sig på strandstenarna
och slickade sig.

»Vi kunna tryggt gå öfver,» sade Pekka; »ingen finns
där, och kojan är i godt behåll.»

»Sämsta vägen till sist!» sade Piggen då de öfvervadat
strömmen; »men så äro vi nu dock framme,» sade han
förnöjd, »och så trefligt den här kojan ligger till! Den är ej
god att finna.»

Det märktes tydligt, att ingen varit inne i kojan sedan
Pekka, Pavo och Gretti lämnat den. Hennes små näfverskor
och hennes leksaker, de små runda stenarna, samlade
på älfvens botten, lågo kvar på britsen. Den på väggen

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:00:25 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/pekkahus/0161.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free