- Project Runeberg -  Pekka Huskoinen /
151

(1895) [MARC] Author: Gustaf Schröder With: August Malmström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 34. Det tappade spåret. - 35. Fiskhuset.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

hon under, om ej förr då vintern kommer, ty vilsegången
är hon, det kunna vi se af hennes spår: de gå i alla
väderstreck utan bestämd riktning, i alla myrhål där hjortron
växa. Af dem har hon lefvat, därpå kunna vi icke misstaga
oss. Det känns svårt, Pavo, att icke kunna bistå henne.
Nu till vårt arbete igen!»

*


35. Fiskhuset.



»Känner du säkert igen berget, Pavo?»

»Ja, säkert gör jag det. Där nere i väster ligger sjön,
och mellan oss och den går en liten älf genom stora
mossar. Intet misstag, Pekka: det är Röfvarberget! Gå vi
öfver älfven och så till sjön, skola vi snart upptäcka, om
Vargen och hans band ännu ha sitt tillhåll där.»

Detta samtal fördes en morgonstund mellan Pekka och
Pavo, som stannat uppe på en hög ås, där de hade fri
utsikt.

»Ännu ett kännemärke till, Pekka! Se, nu lättar
töcknet i väster! Ser du ej den kala fjälltoppen där i
sydväst? Det var från den du först upptäckte röfrarne.»

Pekka såg i den af Pavo anvisade riktningen och blef
däraf öfvertygad, att Pavo kände igen trakten.

»Äro vi nu så nära, måste vi vara vaksamma,» sade
han. »Låtom oss gå ned till den lilla älfven du nämnde
och utse en plats åt oss där vi i nödfall kunna försvara
oss.»

Länge nog hade våra skogsströfvare följt den lilla
älfven, eller snarare den stora bäcken, som hittills flutit
lugn genom en sank och jämn mark. Plötsligt tog denna
slut. De hörde bäckens brus, där han bröt sig fram mellan
stenar och klippor.

»Gå upp på kullen där och se dig omkring!» sade
Pekka. »Jag följer bäcken för att fånga några laxöringar
åt oss. Kom och möt mig sedan!»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:00:25 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/pekkahus/0167.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free