- Project Runeberg -  Pekka Huskoinen /
156

(1895) [MARC] Author: Gustaf Schröder With: August Malmström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 35. Fiskhuset.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

förr än vi blifva angripna, och vi veta icke heller bestämdt,
om han är en af bofvarna. Låt oss äta och hvila, få vi se
hur det lämpar sig i morgon.»

I god tid voro Pekka och Pavo på sin post vid
fiskhuset, och länge fingo de ej vänta förr än Smale Hans
blef synlig. Han kom nu gående med säck på ryggen och
yxa i handen. Han gick sorglös fram till dammen och
satte sig på stenen, där den halte föregående dag hade suttit.

Hans hade sedan Pavo förra hösten sett honom blifvit,
om möjligt, ännu magrare. Hans ansikte var svartgrått af
smuts och kläderna till den grad söndriga, att kroppen på
flera ställen var blottad. Han såg trött och orkeslös ut.

Sedan han suttit en stund bortdämde han vattnet,
gick ned till fiskhuset och böjde sig ned för att upphämta
de fångna fiskarna. Men vid det han reste sig upp lades
en hand på hans skuldra och en vänlig röst sade på hans
modersmål:

»Blif ej rädd, Hans! Du är bland vänner och landsmän.»

Icke förty blef han förskräckt och släppte fiskarna,
hvilka ej voro sena att sprattla sig ned i sitt eget element,
där de snart försvunno.

Då Hans vände sig om såg han tvenne beväpnade män
vid sin sida. Med frågande och oroliga blickar såg han
på dem.

»Var icke rädd, Hans!» sade Pekka ännu en gång; »vi
vilja dig intet ondt; tvärtom. Låt fiskarna vara, Hans, och
sätt dig igen! Vi vilja tala med dig en stund.»

»Hvad viljen I mig?»

»Vi vilja veta, hos hvem du tjänar, hvar du bor, och
hur ni lefva här i den svenska skogen.»

Vid dessa ord böjde sig Hans ned och betäckte ansiktet
med sina händer. Sedan han en lång stund suttit tyst, sade
han omsider:

»Jag vågar icke säga eder det ni frågar.»

»Ingen fara, Hans! Vi skola beskydda dig. Vi veta,
att du mot din vilja kommit tillsammans med bofvar och
röfvare. Vi önska, att du ville hjälpa oss, Hans, att
antingen fånga eller förgöra dem. Folket och öfverheten

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:00:25 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/pekkahus/0172.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free