- Project Runeberg -  Pekka Huskoinen /
162

(1895) [MARC] Author: Gustaf Schröder With: August Malmström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 36. Ram.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Under det Ram talade hade kvinnan lagt sig igen, och
då han upprepade sin fråga och ej erhöll svar, märkte han,
att hon sof.

»Ah! Sof i ro,» hviskade han, tog sin bössa och gick
med hunden utåt den stora mossen. Där fann han snart
hvad han sökte, och efter en stund var han åter, medförande
några fåglar.

Han fann henne sofva fortfarande »Godt!» sade han
till sig själf, och så tillredde han fåglarna, gjorde eld, och
snart puttrade och kokade det i pannan.

Det var skymning när kvinnan vaknade och for häftigt
upp då hon märkte elden och Ram, där denne halflåg och
drog några djupa drag ur pipan.

»Hvar är jag? Hvem är du?» utropade hon oroligt.

»Du är hos vänner och vid elden,» svarade han. »Kvällsvarden
är färdig, nu äta vi.»

»Hvem är du då, och hvar är jag?» sade hon åter.

»Hos en finne och vän; kom och värm dig!»

»Vågar jag det? Är du icke en af dem?» och hon
började åter gråta.

»Jag tror mig veta, hvilka du fruktar,» sade han. »Men
var lugn! Jag är ingen af dem, och ingen skall oroa dig
här. Ingen skall göra dig något ondt. Sätt dig och ät
litet varm soppa!»

»Det var just i lagom tid jag påträffade den här arma
människan,» sade Ram till sig själf då han tändt nattelden
och redt till en mjuk granrisbädd; »hon hann knappast äta
innan hon somnade. Till elden och på bädden måste jag
dock hafva henne.»

Och därmed tog han den sofvande i sina armar och
lade henne varligt på bädden utan att hon vaknade.

»Jag kan knappast fatta, hur hon kunde springa så fort
hon gjorde,» fortfor han. »Fötterna äro ju fulla af sprickor
och sår. Hvad hon måste lidit! Hon må vakna eller icke,
det här duger ej.»

Därmed värmde Ram vatten, tvättade de sårade fötterna
och pålade björkskägg (laf), doppadt i vatten, hvarpå han
omlindade dem med sina egna strumpor. Under denna operation
hade kvinnan visserligen kvidit, men icke vaknat.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:00:25 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/pekkahus/0178.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free