Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 37. Kattri.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Också gingo våra vänner tysta och begrundande. Pekka
gick i spetsen, så Pavo, Kattri, Piggen och sist Ram. Man
gick så, att den efterföljande alltid trampade i den
föregåendes fotspår. Detta gjorde de af vana, ty man kunde
aldrig veta, hvilken upptäckte spåret. I de flesta fall var
och är skogsmannen icke angelägen om att en som följer
efter skall veta, hur många man är i sällskap.
Blott en kort stund stannade Pekka på toppen af en
kulle, där en slät berghäll erbjöd en passande hviloplats,
och där intog man en kortvarig middag, utan att tända eld.
Det var mörkt då Pekka stannade för natten. Man
gjorde en liten rund kring trakten, furan fälldes till
nattelden, och så slog man sig ned. Före dagningen steg Pekka
upp och släckte elden.
»Vi äro nu så nära bofvarnas tillhåll, att röken kan
varsnas af dem, i fall de ströfva omkring i marken. Det
är bäst lämna dem i okunnighet om vår härvaro,»
menade han.
Männen blott nickade, men Kattri blef orolig och
påyrkade skyndsamt aftåg.
Då aftonen tillstundade hade man hunnit så långt, att
man redan var förbi den mark man trodde röfrarna under
sina jakter brukade besöka.
Pekka visade Ram och Piggen berget där röfrarnes håla
var belägen, bad dem inprägla dess form i minnet, och så
fortsattes marschen genom en sumpig mark, tills man
påträffade en liten sjö, där man slog sig ned öfver natten.
Ehuru året var långt lidet, plågades man här af de
stora grå myggor som finnas i denna trakt, och man
kallade denna lilla sjö Myggsjön, hvilket namn den bär ännu
i dag.
Då Ram följande morgon stod upp sade han Kattri,
att de nästa natt skulle sofva vid Hammarsjön. Han kände
igen bergen mot öster.
»Jag trodde så,» sade Pekka; »och nu skiljas vi åt.
Här bli vi kvar, och här skola vi sammanträffa med dig
sedan du råkat bönderna och Munter. Det är ännu sex
dagar dit, och på den sjunde vänta vi dig här.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
