Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 38. Fiskrarne.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hem. Han vore nu på väg, men kände sig mycket orolig
för att möta fiskrarne, ty då skulle bli kunnigt, att han
farit med osanning. Jämten skulle straffa honom grymt.
»Har ingen fara, Hans! Vi skola icke möta dem, och
jag skall följa dig. Då Pekka och Hans ankommo till den
vanliga lägerplatsen vid sjön fanns ingen där, hvarför Pekka
föreslog Hans, att de skulle äta och hvila tills fiskrarne
komme dit.
»De ha tagit flotten, som du ser; de äro ute och fiska.»
Detta lugnade Hans, och då han, som vanligt, ätit
betydligt och så hade fått pipan i mun, såg han belåten ut.
Pekka frågade då, hur Hans kom ut ur hålan, eller hvilken
väg han begagnade för att komma in och ut. »Det finns
ej mer än en väg,» sade han.
»Hvilken är det?»
»Utför klippan och ned i båten, och sedan ror någon
mig öfver sjön.»
»Hur kommer du åter då?»
»Jag står på stenen och väntar tills någon kommer och
hämtar mig.»
»Brukar du ropa då?»
»Nej, de se mig nog.»
»Men då det är mörkt, Hans, hur se de dig då?»
»Då slår jag eld.»
»Brukar du stå vakt, eller passa på och hämta när någon
är borta?»
»Nej! De komma in ändå, eller far någon annan och
hämtar dem med båten.»
Pekka frågade icke vidare. Det var klart, att röfrarne
icke förtrott sig till Hans, samt att han icke kände till någon
annan in- eller utgång än den som låg vid sjön och det
tvärbranta berget. Det var också klart, att sträng utkik
hölls i hålan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
