Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 40. Vargen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
De andra voro villiga därtill, helst Jämten sade, att
det ännu vore långt till hans hembygd, och fortsatte de
marschen, vore ingen fara för att de skulle bli upphunnna,
Småländingen var den ende som gjorde inkast mot planen
att plundra någon gård. Det vore bättre, sade han, om de
skilde sig åt och gästade bönderna, tills de blefve så
bekanta, att de visste, hvar det lönade att företaga någonting,
ty att anfalla en gård där man sedan icke fann något reelt,
utan blott skräp, det lönade ej mödan och väckte blott
uppseende.
Hans kamrater skrattade och tyckte Småländingen gaf
goda råd, och då Jämten angaf en trakt där det bodde »rika
gubbar», enades man om att gå dit.
Anlända till orten för deras blifvande illdåd,
öfverenskommo de om en mötesplats, och så skildes man åt.
Besök af vandrande soldater, som kommo från kriget
och hade att därom förtälja, ansågs af den tidens landtfolk
som någonting rart. De hälsades välkomna och
förplägades. Deras berättelser afhördes med nöje, och så bjöd man
dem kvar. De behöfde ro och hvila efter utståndna mödor,
man umgicks förtroligt med dem och visade dem all
möjlig välvilja. Att dessa trefliga och frispråkiga män
kunde vara bofvar och illgärningsmän, därpå tänkte ingen,
och hade de slagit ihjäl en och annan fiende, så vore detta
som det borde vara, och man höll dem i ära för visad
mandom. Och så gingo dessa män från hus till hus och
blefvo väl mottagna, under det de forskade efter tillfälle
att med otack löna sina välvilliga landsmän. Det är icke
få gånger sådana kringstrykande vilda och okynniga
soldater gästat och bedrifvit ofog i våra aflägsna
skogssocknar.
Vargen och hans kamrater måste ha varit bland de gröfsta
och mest fruktade af illgärnings männen, efter de lefvat så
länge i sagan, och ännu den dag som är bär det berg där
de hade sitt tillhåll namnet Röfvarberget, och återfinnes på
gränsen mellan Dalarne, Härjedalen och Helsingland.
Gästfriheten de åtnjöto och välviljan som af
landtfolket bevisades dem inverkade icke på Vargen och hans
sällskap till det bättre, ty snart flög som en löpeld kring
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
