Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 42. Minor och kontraminor.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Just som Småländingen slutat tala om hur man kunde
rädda sig simmande, flammade ett ljussken till vid grottans
ingång åt sjön till, och posten rapporterade:
»En flotte på hvardera sidan om ingången till grottan,
och på dem äro tända flammande bål.»
Flykten åt sjösidan stängdes af ljusskenet och böndernas
bössor.
Och nu lät det i korus: »Djäflarl» Alla kände sig
modlösa.
Pekka infann sig icke genast hos Piggen. Han var
sysselsatt med att utställa poster vid sjöstranden och ordna
med flottarna. Dessa förlades så, att skyttarne vid skenet
från bålen skulle noga kunna se, om röfrarne begåfve sig
i vattnet för att simmande söka undkomma. Då allt detta
var ordnadt gick han att träffa Piggen.
Då denne redogjort för sitt samtal med Småländingen
gick han att förbereda Munter, om underhandlingar skulle
öppnas. Bönderna tillkallades, och deras mening hördes.
Ingen röfvare finge undkomma med lifvet, yrkade de flesta.
Säterflickornas anhöriga voro dock villiga till eftergifter,
blott flickorna utlämnades oskadade.
Under två dagar och tre nätter hade man väntat, att
Vargen skulle höras af, men i hålan var allt tyst; ingen
underhandlare hördes af. Bönderna, som denna tid varit
sysslolösa, började bli otåliga, och deras matförråd minskades
hastigt. Man rådgjorde på flera håll, men ingen kunde
uppgifva en plan som kunde leda till slutet. Ett allmänt anfall
från alla sidor på en gång för att bringa saken till
afgörande påyrkades. Alla finnarna voro dock ense om, att ett
sådant företag skulle kosta många lif och troligen icke leda
till målet, hvarför de afstyrkte det. Man skulle hafva
tålamod ännu någon dag. Bud kunde sändas till bygden att
anskaffa munförråd och nytt folk, som kunde byta ut de
missmodiga. Man beslöt, att så skulle ske.
Ram och Pavo, som efter de anordningar som gjorts
för bevakningen af sjön och utgången från hålan åt det
hållet, blifvit lediga från sin vakthållning på skäret, hade
slagit sig ned hos Piggen, där de lågo på mossan och
afhandlade sättet att få Vargen att snart kapitulera. Pekka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
