Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 42. Minor och kontraminor.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
satt bredvid dem och deltog icke i samtalet, han blott
lyssnade. Slutligen sprang han upp och sade:
»Jag har det! Låt dem törsta! Vi af dämma vattnet!»
Den idén slog an. Den satte genast lif i finnarna, och
en timme därefter var den underjordiska vattenledningen
af dämd och den lilla vattenådran tyst. Man stod i grupp
och talade härom och prisade Pekkas fyndighet. Nu hade
man stora förhoppningar att vattenbristen skulle tvinga
bofvarna att gifva sig. Många dagar kunde det icke dröja förr
än röfrarne gåfve sig.
Ram hade, trogen sin vana, icke deltagit i
rådplägningen och jublet, men nu reste han sig och sade:
»Hvarför icke dränka dem på en gång! Vi leda hela
bäcken hit; snart blir hålan full af vatten, och vilja de då
icke godvilligt krypa fram, så låt dem bli där. Jag vill åt
skogen.»
Rams ord framkallade först tystnad och sedan ett
högljudt sorl af godkännande och beundran. Man sprang
omkring och förkunnade Rams lyckliga idé. Pekka och Pavo
gingo genast att undersöka, om Rams förslag läte verkställa
sig, och funno, att ingenting vore lättare. Den af röfrarne
gräfda lilla rännilen behöfde blott utvidgas och förstoras
och vattnet ledas dit. Med fart och ymnigt skulle det rusa
ned i hålan och fylla den, ty man trodde sig med säkerhet
kunna räkna på atfc röfrarne icke ägde material att göra
en fördämning. Man grep verket an med skyndsamhet
och ifver.
Alla finnarna jublade i sitt sinne, ty det hade legat
emot dem att döda gamla kamrater, och hvad Pekka och
Pavo angick, kunde ingen tillskrifva dem någon blodtörst.
De ville göra Vargen och hans sällskap oskadliga. Kunde
de nu lefvande fångas och öfverlämnas till bönderna, vore
de allt ansvar kvitt.
Då vattnet upphörde att rinna in i hålan märktes detta
genast af de inneslutna och framkallade sorl och
förbannelser öfver finnarna, ty nu visste alla, hvilka som ledde
bönderna och företaget emot dem.
Vargen rasade och hade nära nog företagit ett utfall.
Det afstyrktes dock af hans lugnare kamrater.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
