Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 45. Hur Vargen fångades.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hvad du behöfver. Din falska bof! Att lämna kamraterna,
och fly sedan, fy tusan, sådan feg stackare! Hit med
vidjan, Pavo, bind ihop hans händer på ryggen och drag till
så det kännes! Fy tusan en sådan bof!»
»Gjordt far,» sade Pavo, sedan han flera gånger slagit
vidjan omkring Vargens handleder. »Nu rifves han ej längre.»
»Ligg stilla!» sade Pekka, sedan han tagit ifrån Vargen
de båda pistolerna. »Söker du fly, låta vi hundarna slita
sönder dig.»
Alla hade talat kort och häftigt, ty det hastiga språnget
hade delvis förtagit dem andedräkten. Men sedan de flåsat
ut en stund lockade Pekka hundarna till sig, smekte dem
och sade:
»Tack, vännerna mina! Den vargjakten skall länge lefva
i vårt minne. Hugg litet till eld, Pavo, och tänd! Den
där stackars uslingen behöfver torka sig.»
Vargens skelande ögon sökte Pekka, och en djup suck
sade, att han uppskattade Pekkas mänsklighet.
Då våra finnar hämtat sig en stund och Vargen fått
nödtorftligen torka sig, sade Pekka:
»Nu bryta vi upp och gå tillbaka till Munter. Han är
säkert förundrad öfver vår bortovaro.»
På Munters befallning af dämdes vattnet. Man gick ned
i hålan, besatte utgången åt sjön, nedref hvad som fanns
kvar af bröstvärnet och gräfde så, att vattnet till största
delen bortrann. Nu strömmade bönderna ned med tända
bloss och genomsökte hålan i alla vinklar och vrår utan
att finna minsta spår af Vargen eller förstå, hur han kunnat
försvinna.
Vid återkomsten till de nu tända stora eldarna uppe
på berget började bönderna åter tala hårda ord till fångarne
och ville tvinga dem bekänna, hvart Vargen tagit vägen.
Ju längre de bråkade, dess ifrigare och hetsigare blefvo de,
tills några, häftigare än de andra, rusade på Småländingen,
som inom en handvändning var bunden vid ett närstående
träd. Detta var signalen för de mindre hetsiga, ty äfven de
rusade nu på fångarne, och inom ett ögonblick var hela
röfvarbandet bundet vid de närmaste träden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
