Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 47. Hos gamla bekanta.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
stor hop vid Flisån, och här ha vi Vedalainen i Midskogen
och Kikkelan vid älfven. Alla hafva ju visat sig dugliga.
De skola nog reda sig mot mindre afdelningar, om fienden
utsänder sådana.
»Men jag tror icke, att sådant kommer att ske under
hitmarschen, utan först sedan de vunnit framgångar i
bygder där de kunna uppehålla sig och där de fått fast fot. Då
börjar plundringen i torpen. Låten därför fienden tåga i fred
genom skogen och ned i dalen; men då skola alla finnar
obemärkt tåga efter och hålla sig dolda tills danskarna
angripa Dalbykarlarnas skans. Fallen då fienden hurtigt i
ryggen, så skolen I se, att han icke mäktar stå emot eder. Skulle
han ock göra det, kunnen I tillfoga honom stor skada
och möjligen tvinga honom till återtåg. Under detta kunna
ni göra honom ännu större skada, då ni få strida i skogen
och i en mark där ni känna till hvar ås, hvar sjö, hvar
bäck. En inre känsla säger mig, att ni skola afgå med
seger.»
»Bra, Pekka! Bra! Vi göra som du vill, och du skall,
liksom förr, föra oss an.»
Pekka hade endast uttalat sin öfvertygelse då han sagt,
att de käcka Dalbykarlarna och de sega och betänksamma
nordfinnarna skulle reda sig bra, ty någon särdeles stor
styrka skulle danskarna icke föra genom skogarna och till
denna i allmänhet fattiga ort. Deras kraftigare anfall skulle
riktas längre mot söder, och där skulle mer folk behöfvas
för att möta ett anfall. Därför hade han redan beslutit
efterkomma Anttis kallelse och begifva sig till honom.
Han sade därför nordfinnarna ett tack för det
förtroende de hyste för honom; men han ansåg, att de skulle
reda sig själfva, och därför ville han gå längre mot söder,
där han trodde faran vara större.
Nordfinnarna voro kloka nog att förstå och rätta sig
efter hvad Pekka sagt dem, och då de af honom föreslagna
männen ägde deras förtroende, läto de sig nöja.[1]
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
