Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 48. Ole Fjældstuens tjäderjakt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
lätthet kunna taga den, och för öfrigt hela Sverige, nu då
den svenske konungen är med sina krigare på andra sidan
hafvet. En mängd bönder följa den danska hären med
fordon, för att sedan återvända med det byte de ämna
taga.»
Vid åhörandet af Pavos rapport hade båda de gamla
finnarna blifvit tankfulla. De tänkte på hvad de sett vid
skansen, att de öfvade krigarna voro få, samt att den
svenska styrkan hufvudsakligast bestod af åldriga bönder
och deras mestadels unga söner. Det var ovisst, om dessa
skulle kunna hålla stånd mot de danska och norska
soldaterna.
Pekka afbröt den efter Pavos meddelande inträdda
tystnaden med en fråga till Matti, om han vågade ensam
begifva sig genom skogen till skansen och där meddela hvad
Pavo utforskat, samt sedan möta dem på en angifven bergås
vid sjön Velen. Ja, det kunde Matti med säkerhet uträtta,
om far ville låta honom gå. Antti nickade bifall, och så
måste Matti ord för ord upprepa Pavos meddelande.
»Du får ej glömma eller tillägga något,» sade Pekka,
»och icke heller om du får några hälsningar till oss.»
»Matti skall ingenting glömma,» sade pojken
trovärdigt.
»Marsch då genom natt och dag!» sade Antti; »ingen
hvila förr än du framfört budskapen!»
»Tispa skall följa dig,» sade Pavo.
Då flög en glädjestråle öfver pojkens anlete, och
ögonblicket därpå var han försvunnen.
»De där fyra som äro framför oss få icke träffa sina
kamrater i morgon,» sade Pekka. »Svenskarna behöfva tid
för att komma från skansen och till det ställe på gränsen
där denna flock ämnar bryta in.»
»Klart!» sade både Antti och Pavo och sågo bistra ut,
i det de skakade sina bössor.
»Nej, icke så! Vi måste fånga dem lefvande och tvinga
dem att säga oss danskarnas vidare planer. Den långe,
rödlette karlen som talade till finnen är själfklart anföraren,
och dansk tunga har han. Den måste vi i första rummet
hafva, jämte den långe smärte mannen med korta bössan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
