Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 48. Ole Fjældstuens tjäderjakt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Antti och Pavo förlorat Pekka ur sikte. Ole tog ett par
hastiga och långa språng, och så stod han tyst och stilla
som vore han förstenad.
Antti tryckte sig närmare marken, och Pavo bet i sin
tröjärm för att dölja sin skrattlust. Ty nu hade de klart
för sig, hvad puts Pekka ämnade spela honom. Som en
van och öfvad tjäderskytt tog Ole sina två långa skutt,
under det den ifrigt spelande tjädertuppen sisade. Men nu
var han så inne i tjäderspelet, att hans ögon icke längre
spanade utefter marken, utan sökte tjädern, målet för hans
lystnad, bland den gamla furans grenar. Och så stod han
inom räckhåll för Anttis arm. Nu slog tjädern sitt spel,
och Ole tog sitt språng.
Men då räcktes Anttis arm ut, fattade Oles fot, och
ögonblicket därpå låg Ole utsträckt på marken och hans
bössa en lång bit ifrån honom. Men icke nog därmed: en
tung kropp låg på hans rygg, och ett par väldiga näfvar
hade omfattat hans handleder och klämde till så det
knakade.
»Håll dig stilla, Ole!» sade en grof röst, och med
detsamma såg Ole två beväpnade män och den ene af dem i
all hast bemäktiga sig hans bössa.
»Håll dig stilla!» sade nu helt lågmäldt en annan röst.
»Vi vilja dig intet ondt, om du gör som vi säga. Eljes må
du veta, att vi äro svenska spejare, som icke tänka spara
ditt lif, om du bråkar.»
Det var ord som Ole fattade, och utan att bråka lät
han binda sig, ty han kände ock spetsen af en knif beröra
sin nacke.
Då Ole var bunden sade en man som i halfdagern såg
ut att vara hufvudet högre än Ole själf:
»Var icke ond, Ole Fjældstuen, för det puts vi spelat
dig, men vi ha bevakat dig och ditt följe hela dagen och
hört hvad ni sagt. Du må däraf veta, hvarför vi fångat
dig. Svär icke, Ole!» sade han, då denne icke kunde
afhålla sig från att låta höra en ed; »du hade gjort på
samma sätt med oss, om du vetat, att vi också voro i
skogen.»
Nu svor Ole ej längre, utan lät höra ett gladt skratt:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
