Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 48. Ole Fjældstuens tjäderjakt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Riktigt gjordt!» sade denne; »sträck nu fram dina!»
Pavo band dem, hvarpå Pekka lassade packningen på
deras ägare och sade:
»Marsch framåt, till Sverige!»
Pavo tog ledningen, därpå följde fångarna och sist Pekka
med de eröfrade gevären.
En halftimme därefter voro de alla hos Antti och Ole,
hvilken Antti nu bundit både till händer och fötter.
Det blef en stunds rast, under hvilken den rödlette
dansken sökte mot lösen bli fri. Då anbudet icke
framlockade ens ett svar af finnarna, ökade han lösesumman
oupphörligt, tills Pekkas barska framåt! nödgade honom
att tiga.
Pavo hade fortfarande ledningen, och nu gick det i
hastig marsch genom skogen öfver berg och backar, tills de
nådde den höga bergkulle, där man stämt möte med Matti.
Här rastade man och stärkte sig med hvad som fanns i
fiendens och egna matsäckar, hvarpå Pavo hopsatte ett
vanligt finnbref åt Matti. Så aftågade man och vek af in på
den mellan Eda skans och Helgeboda gående vägen.
Under rasten på den höga åsen hade Pekkas skarpa
ögon upptäckt, att hopar af folk voro i rörelse utmed sjön
Velens stränder. Det gladde honom, ty nu visste han, att
svenskarna voro på sin vakt och hade besatt dalgången som
ledde till det inre af landet. Den flock danskar, hvars
marsch han och hans kamrater fördröjt då de tillfångatogo
deras spejare och vägvisare, skulle icke hinna fram den
dagen, och Mattis budskap skulle, hoppades han, skaffa
svenskarna förstärkning.
Så tågade man oförtrutet vägen fram och hade snart
glädjen möta en trupp beväpnade män, som från skansen
skulle undsätta och förstärka en redan vid Helgeboda
befintlig trupp soldater.
Nu visste man, att Matti lyckats framföra sitt budskap,
och snart kom han själf och bekräftade det. Man fröjdade
sig åt den raske pojken, och Tispa skällde öfverljudt då hon
slöt sig till de andra hundarna.
Sedan våra finnar skilts från undsättningstruppen gjorde
Pekka halt, och på hans befallning bundos nu de båda danskarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
