Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 48. Ole Fjældstuens tjäderjakt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vid hvar sitt träd, med lille Matti och två bössor som
bevakning.
»Du låter dem väl ej komma undan med lifvet» sade
Pekka då han lämnade pojken.
Denne tog på sig en tvärsäker min och svarade:
»Nej, Pekka, de undkomma mig ej.»
Pekka och hans kamrater jämte de två norrmännen
drogo sig därpå ett stycke från danskarna och Matti. Pekka
tog nu till ordet och frågade Antti och Pavo, om de ej
tyckte, att norrmännen följt dem långt nog.
»Jo,» sade Antti, som väl förstod hvad Pekka hade i
sinnet. »De äro hvarken danskar eller soldater.»
»Hvad säger du, Pavo?» tillade han.
»Detsamma som Antti.»
»Hör, go’ vänner,» sade Pekka och vände sig till de
två norrmännen, »kamraterna mina säga, att ni äro hvarken
danskar eller soldater, och jag säger, att ni följt oss långt
nog. Hvad säger ni därom?»
»Vi säga,» sade Ole Fjældstuen, som väl fattade hvad
Pekka menade, »att du och dina kamrater äro de karlar
ryktet förmält och att jag önskade jag vore du, Pekka, så
norrman jag är.»
»Faren i frid hem till edert land och lofven oss att icke
flera gånger visa danskarna vägen genom skogarna!»
»Vi lofva det.»
»Edra säckar, yxor och knifvar lämna vi er åter,
men edra bössor behålla vi, dels för att bruka dem och
dels för att freda oss, i fall något skulle efterkomma. Men
vid krigets slut får ni hämta dem vid Kymsjön hos Antti.»
Härmed af skuros de vidjor hvarmed norrmännens händer
varit bundna, och så skildes norrmän och finnar med
kraftiga handslag.
Då Pekka och hans följe nalkades skansen och dess
omgifningar märkte de, att svenskarna voro på sin vakt,
och att de uppkastat skottgrafvar och vidtagit andra
försvarsanstalter, samt att på det hela en bättre och lugnare
ordning var rådande än då finnarna sist lämnade platsen.
Jämte sina fångar blefvo dessa genast framförda till
befälhafvaren, som noga förhörde finnarna om hvad de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
