Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 49. Vid Eda skans.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hans medhjälpare och buro en hop underliga saker. »Här
blir ingen hvila i natt.»
Pekka kände sig efter den välvillige mannens
förbindningar så matt, att han måste sätta sig ned.
Då Matti återkom hade han sin bror med sig. Båda
Anttis söner voro oskadade efter striden, och lyckligt var
detta, emedan de nu kunde bistå de sina efter de
anvisningar Pekka, som hela tiden bibehöll sans, gaf dem.
Med dagens strid upphörde danskarnas anfall. Spejare
anmälde, att de dragit sig tillbaka och nu förskansade sig
vid pass en mil från gränsen inne i Norge. Likaså erhöll
man den glädjande underrättelsen, att fienden äfven vid
Helgeboda mött sådant motstånd, att äfven denna flock, efter
att ha nedbränt ett par gårdar, måst draga tillbaka öfver
gränsen. Denna lyckliga utgång ökade svenskarnas mod
och tillförsikt, och man motsåg framtiden med lugn och
förtröstan. Sinnesstämningen var till följd däraf god. Man
stärkte försvarsverken och lämnade sina sårade landsmän
allt bistånd man kunde.
De sårade finnarna fördes in i skogen. Där reddes
bäddar och byggdes bodar åt dem. De unga Anttisönerna
blefvo deras vårdare, och fältskären som redan på
bataljdagen bistått finnarna kom dagligen och såg om deras sår.
Pekka, som erhållit de flesta, men lyckligtvis minst farliga
såren, piggade till sig redan efter några dagar. Äfven
Pavos sår, ehuru både djupt och långt, läktes småningom.
Antti däremot låg flera dagar sanslös i feber och värk. Men
efter ett par veckor blef han bättre och yrkade då på att
få gå hem till sitt. Hans anhållan bifölls, och ville de andra
sårade finnarna följa honom, vore detta dem icke förnekadt.
Anttis söner skulle få följa och vara hemma tills bud kom,
ty man hade icke på någon tid att vänta danskarna.
Alla finnarna kände sig lyckliga då de åter voro hemma
hos Antti vid den vackra sjön, och som förbättringen stadigt
fortgick, voro alla vid hälsa igen då skördetiden inträdde,
och man arbetade nu i lugn och ro. Från skansen hade
intet bud kommit att finnarna skulle återvända dit, men väl
hade man hört, att smärre strider mellan mindre flockar
af danskar, norrmän och svenskar förefallit. Något
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
