- Project Runeberg -  Pekka Huskoinen /
255

(1895) [MARC] Author: Gustaf Schröder With: August Malmström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 51. Flyktingarna. - 52. Löst gåta.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Några dagar därefter sadlade jag Korpen en tidig
morgonstund och sade till Onni, att jag icke ämnade mig
hem förrän kvällen, och bad honom hälsa min far.

Då kvällen kom var jag långt borta på väg till hafvet.
På förut aftaladt ställe träffade jag Grills. Han hade
arbetat på en utega en bit från gården, och dit hade vi förut
fört våra saker jämte fasters skrin. De hästar han skulle
plöja med hade han tagit och afrest kvällen förut. Med de
pengar jag ägde föll det sig icke svårt att komma fort fram,
och då många skutor den årstiden gingo till Sverige, var
heller ingen svårighet att få lägenhet dit. De från far
tagna hästarna sände vi åter, men från Korpen kunde jag
ej skilja mig: han måste med öfver hafvet.»

52. Löst gåta.


»Den dagen vår skuta hamnade i Stockholm glömmer
jag aldrig, ty så rädd, så öfvergifven och hopplös hade jag
aldrig känt mig. Och hvar finna Fabian i denna myrstack
af människor? Vår skeppare skaffade oss logis hos ett
mycket hyggligt folk, och så ströfvade Grills och jag hvar
på sitt håll omkring, jag för att söka Fabian och han, som
han förtrodde mig, för att finna en annan skuta att föra
oss långt mot väster, till de djupa skogarna i Värmland.
På framtiden tänkte icke jag, blott på Fabian, och från
morgon till kväll gick jag och försökte, om jag icke skulle
kunna finna honom. Hvad jag sökte, hvarken anade eller
visste Grills. Då jag en afton återkom till vår bostad, kom
han emot mig med glad uppsyn och sade, att han lyckats
träffa en skutskeppare som lofvat föra oss till den stora
sjöns västra ände; därifrån vore icke många dagsresor till
Värmland. Om två dagar eller förr kunde han vara färdig.

Hvad Grills sade berörde mig föga. Jag blef febersjuk
af oro hela den natten, men likafullt var jag ute tidigt på
morgonen och gick och gick. Frampå förmiddagen ropade

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:00:25 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/pekkahus/0272.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free