- Project Runeberg -  Pekka Huskoinen /
258

(1895) [MARC] Author: Gustaf Schröder With: August Malmström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 52. Löst gåta.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

började jag hata äfven dem, och understundom hämnades
jag på det sätt min faster lärt mig. Jag blef bitter och
hämndfull i själ och hjärta, men enstaka som jag bodde
hade jag få tillfällen att visa min bitterhet; dock torde du
minnas några af mina elakheter.

Då Antti och du kommo hem till Örjans blef jag genast
förargad på er därför att ni sällan gingo hem till oss.
Egentligen var det på dig jag var förargad; ty du var lik och
påminte mig så mycket om den vännen jag förlorat, att jag
gärna ville se och tala med dig. Men jag var rädd att
någon skulle märka det, och så gick jag och ondgjordes för
mig själf både på dig och på alla de andra. Om jag själf eller
Grills vid något tillfälle kommit att nämna, från hvilken
släkt jag härstammade, eller om Mattu anade det, kan jag
ej säga, men hon bemötte mig med kallsinnighet och lät
förstå, att jag var af trollsläkt.

Detta stack mig, ty jag hade hört detsamma äfven
hemma i Finland, och så hämnades jag. Emellertid kom du
ofta i mina tankar, och så beslöt jag få dig hem till oss det
svåra året. För att komma till tals med dig, narrade jag
dig hem, som du minns. I porsölet hade jag lagt detsamma
som jag gifvit Grills, men innan drycken hann verka
lämnade du mig, och i min bitterhet däröfver stämde jag
björnen på dig. Då detta icke blef din bane, utan du i stället
dödade björnen, blef jag bestört. Jag förstod, att du är ett
söndagsbarn, på hvilket vår vetskap icke har någon makt.
Nu hatade jag dig vissa tider, men andra återigen önskade
jag du måtte närma dig mig.

Så kom då striden och ovänskapen med svenskarna och
Ljuskotomten, och den dagen du räddade mitt lif var jag
beredd att säga dig allt. Men då du kom till min
sjuksäng och visade dig så kall och tvär, kom mitt onda lynne
på mig, och jag beslöt skada dig. Då nöden tvang mig att
för Matts’ skull uppsöka dig, fann jag dig lika kallsinnig
och tvär. Äfven då hade jag tänkt säga dig allt, och jag
hade då hoppats vi skulle komma tillhopa. Återigen rann
sinnet på mig, och det var blott af elakhet jag tog bössan
med mig, ty jag tänkte, att om svenskarna komme öfver
eder, kunde ni gärna falla båda två.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:00:25 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/pekkahus/0275.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free