Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- 52. Löst gåta.
- 53. Det felande namnet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
53. Det felande namnet.
Då Vappu slutat sin berättelse tog Pekka hennes hand
och tryckte den varmt.
»Stackars Vappu! Hade du förr låtit mig veta, hvad
du nu sagt mig, hade jag kanske kunnat vara dig till någon
hjälp. Men jag har vistats alla mina dagar i skogen, aldrig
haft någon annan så kär som den, och då jag aldrig lefvat
bland kvinnor, har jag heller aldrig förstått mig på dem.
Har jag någon gång tänkt på en kvinna, har det varit på
dig, men aldrig ha mina tankar varit onda. Jag har heller
aldrig kunnat fatta, hvad du under våra samtal menat, men
alltid har det synts mig, som du varit missnöjd med mig,
hvarför jag också dragit mig tillbaka dit där jag förstått
allting och där jag i ostörd ro känt mig lycklig. Det blir
kanske annorlunda nu, Vappu, då jag vet, att det finnes
människor som inom sig bära tunga sorger.»
»Ja, du har framlefvat ditt lif, Pekka, utan sorger, utan
olyckor, utan onda tankar och begär, men också i drömmar.
Jag önskade du ville säga mig något om dem, Pekka.»
»Dem får du läsa där ofvan molnen då du kommer dit,
där ingenting förborgadt finnes, intet mörker finnes, endast
ljus, ljus. Om Pekka än ville, skulle han ändock icke kunna
säga dig sina drömmar. Det är sent, Vappu; du behöfver
hvila.»
Därmed steg han upp och strök med sin stora hand
sakta öfver Vappus fuktiga panna.
»Tack, Pekka!» sade hon mildt. »I morgon skall du
stanna hos mig. Ännu har jag något att säga dig.»
»Gärna,» svarade han. »Nu ber jag de andra komma
in. God natt!»
Följande dag kände Vappu sig bättre. Hon talade med
alla och bad männen stanna inne. Det var något hon ville
säga dem. »Sätten eder ned! Det är så, att jag icke har
lång tid kvar, som ni nog själfva märkt. Jag vill därför,
att ni skall höra och se en sak som jag vill bedja Pekka
hjälpa mig med. Här är ett papper, som jag lät en präst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 15:00:25 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/pekkahus/0278.html
