Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 54. När kasarna brunno.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Så nalkades man julen. Snön hade af storm och köld
blifvit någorlunda tjänlig för skidlöpning. Då öfverraskades
man en morgon af en man som medförde den
öfverraskande nyheten, att danskar och norrmän i stort antal
vore i antågande emot gränsen, och nu skulle hvarje finne
ut. Alla skulle, väl beväpnade och försedda med proviant,
samlas i Träskog, där ammunition skulle möta. Budkaflen
skulle genast fortskaffas mot söder.
Nu blef det lif vid Kymensjön. Man rustade och packade,
och så stötte grannarna till. Till Antti och Pekka ville alla
sluta sig, ty nu visste alla finnar, att de skulle bli deras anförare,
då hvarken officerare eller knektar kunde färdas på skidor.
Kvällen före uppbrottet hade Pekka, Pavo, Antti och
hans söner ett långt samtal med hvarandra, hvari Lissu
mot vana icke blifvit kallad att deltaga. Åt henne lämnades
blott ett knyte, det hon borde väl förvara mot »eld, brand
och tjufvehand». Till unga Matti sade man, att han skulle
bli vid hemmet; han vore för ung och vek för den färden
och vid den årstiden.
Så bröt man upp. Under färden till Träskog tillstötte
en hel hop finnar, så att man vid framkomsten redan var
tjugu å trettio man. Vid Matts’ gård var folket samladt.
En officer var där och utdelade vapen och ammunition till
bönderna och hade redan börjat ordna dem då ett ilbud
anlände med underrättelse, att danskarna redan brände och
härjade i angränsande byar, och att allt motstånd hittills
varit fruktlöst. En hel del flyktingar vore på väg för att
söka skydd i Träskog. Andra däremot, som så kunde, hade
begifvit sig in i skogarna. De modigaste af bönderna i
Bortan hade samlats för att försvara sina hem.
Underrättelsen väckte både harm och bestörtning.
Bestörtningen var dock af kort varaktighet, och snart hördes
röster yrka, att man skulle skynda till grannarnas hjälp.
»Ack,» sade den svenske officeren, »hade vi blott bar
mark! Men denna fördömdt djupa snö hindrar oss ju att
komma fram på edra stigar. Vi hinna icke. Kunde jag
blott bruka skidorna!» sade han då han såg de talrika
finnarna. »Men välan! Väljen eder en förman, finnar! Jag
vill lita på er.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
