Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 54. När kasarna brunno.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Vi ha förman,» ropade väl femton röster.
»Hvem?»
»Vår gamle anförare, Pekka Huskoinen, björnskytten.»
»Ah, är han här! Pekka, Pekka! Min far har talat
om dig. Var välkommen till kapten Lorents’ son!»
»God dag, kapten!» sade Pekka och rätade upp sig.
»Vi hafva ingen tid att förlora.»
»Nej, nej! Skynda, Pekka och gör hvad du kan! Jag
kommer efter med dessa duktiga män.»
Pekka utstötte den vanliga samlingssignalen och satte
sig i gång. Ögonblicket därpå sågo de kvarstående, hur
finnarna i en lång rad i hvarandras spår ilade mot den
hotade granngården. En efter dem kommande skulle icke
kunnat säga, om där framgått fem eller hundrade män, så
noga satte finnarna sina skidor uti Pekkas spår.
* * *
Dagen var ännu ej inbruten då finnarna anlände till
Bortan, men de funno bönderna på sin vakt. De hade tagit
skydd af husen, och här stodo de tåligt i den bistra
vintermorgonen.
Med glädje hälsades finnarna, och man täflade om att
tillföra dem lifsmedel, hvilka dessa, stående på sina skidor,
hastigt förtärde. Pekka och Antti, jämte den från Pekka
oskiljaktige Pavo, hade gjort en rund kring gårdarna. Pekka
fann, att bönderna stode bra där de stodo. Fienden kunde
endast nalkas byn efter den uppkörda vägen. Så snart han
komme inom skotthåll, skulle bönderna lossa sina skott och
därpå störta fram. Själf ville han med finnarna begifva sig
till skogsdungen och därifrån falla danskarna i flanken.
Knappt var denna plan delgifven bönderna förr än en
åkande bonde anlände med underrättelsen att danskarna
vore synliga vid den en knapp half timmes väg därifrån
belägna sjön, samt att de färdades i en oräknelig rad af
slädar. På motstånd vore ej att tänka.
»Gören som jag sagt eder,» sade Pekka, »och stån fasta!
Icke lärer hela den danska styrkan komma hit till er enstaka
by, måhända kommer ingen. Stån fasta tills ni hören af mig!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
