Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 55. På Värmelns strand.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Då kaptenen med bönderna ankom meddelades honom
detta. Han började tro, sade han till Pekka, att fångens
uppgift att anfallet gällde residensstaden ändock icke
saknade grund, hvarpå han marscherade vidare. De andra
utskickade som han mötte under marschen bekräftade Pavos
rapport. Fienden hade aflägsnat sig, men medtagit så många
af böndernas hästar han kunnat åtkomma. Då kaptenen själf
jämte sina bönder och finnarna ankom till kyrkbyn voro
där inga andra upplysningar att få än hvad de utskickade
meddelat. Nya kunskapare utsändes därför, och kaptenen
vidhöll sin plan att fortfarande följa efter fienden. Men nu
vägrade bönderna att gå längre. De måste först återvända
till sina hem för att rusta sig bättre med proviant.
Kaptenen kunde icke annat än gilla deras skäl, men bad dem
skynda sig åter. Under tiden ville han själf företaga en
rekognoscering. Finnarna skulle stanna där de vore; blott ett
par af dem tog han med i anskaffade slädar.
Länge fingo Pekka och hans finnar icke njuta af hvilan,
ty de båda skidlöparne återkommo efter blott några timmars
bortovaro, med order till Pekka att skyndsamt begifva sig
öfver skogarna till Brun skogsfjället, där han skulle erhålla
vidare order. Skidlöparne berättade, att danskarna ryckte
skyndsamt framåt. Kaptenens gissning hade således nu
visat sig riktig: fiendens afsikt var att bemäktiga sig
Karlstad. Nu hade han rest för att träffa sina förmän.
Det är sannolikt, att danske befälhafvarens mening från
början verkligen varit att genom en hastig marsch tränga
så långt som möjligt in i landet och där fatta fast fot, för
att på våren tränga ännu längre fram. Vintern lämnade
bästa tillfället därtill, då man hade vägar genom skogarna
och öfver de isbelagda vattnen. I följd af infallets
hastighet och dess betydliga utsträckning längs gränsen från
Fredrikshald till Eda skans, samt däraf att hans folk färdats
i en mängd små afdelningar, skulle svenskarna antagligen
icke kunna hindra hans fortkomst, och sedan hans trupper
hunnit samlas på en punkt, ansåg han sig stark nog att kunna
hålla sig kvar tills förstärkningar och förråd hunnit efter.
Emellertid hade något hinder mött, antingen nu
svenskarna hunnit samla sig omkring den hotade punkten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
