Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 55. På Värmelns strand.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
mig och bönderna eller slå upp ny väg öfver isen, bryta er
kedja och så tåga vägen upp efter backen och kringgå oss.
En skans uppföra vi i natt, och där skola nog våra raska
bönder hålla stånd. Går det galet, skall jag ha en stig
upptrampad uppåt berget, dit vi kunna draga oss upp, ty
det kunna vi försvara, och dit vågar nog dansken ej följa
efter.»
»Sant, kapten! Men äga danskarna kanoner, skjuta de
er skans i kras och er med. Ha de flera, skola de ock
snart jaga oss finnar in i skogen, och så ha de vägen fri.
Jag gör som kapten befaller, men hvar och en slåss på sitt
vis, kapten. Finge vi finnar först gifva danskarna en salva
här uppe ifrån berget, skola många hästar stupa, och de få
lämna sitt tjufgods ifrån sig. Sedan skola vi nog hinna
före dem igen och gifva dem en salva till, och så skola icke
många af deras lass hinna gränsen. Kunna vi så göra och
fälla hästarna de åka efter, få vi kanske tillfälle att komma
åt männen ock.»
»Guds död, Pekka, du har rätt! Men skola jag och
mina käcka bönder få stå och se på då ni finnar slåss?»
»Det behöfver ni icke, kapten. Följ oss upp på berget
med så många bössor ni har. Ju flera hästar vi döda, desto
bättre, och sedan får ni arbete nog, om fienden, som jag
tänker, fortsätter sin resa så skyndsamt som möjligt, ty det
hjälper honom ej, om han ock har ryttare. De skola icke
kunna drifva hästarna genom snö och skog så fort som vi
skidlöpare fly, och då ryttarna vända om, vända vi med.
Finnen slåss helst bakifrån.»
»Låt det så bli, Pekka! Ni skidlöpare äro oss andra
mycket öfverlägsna då snön är djup. Gör dina
förberedelser! Jag kan ej annat än gilla hvad du sagt.»
Då bönderna ankommit till platsen fingo både de och
finnarna gå ett stycke afsides för att hvila. De bland de
senare vanliga anordningarna för natten vidtogos. Man
nedhögg torra furor och gjorde af dem eldar, bredde ut
granris till bäddar, eftersåg gevären, och så slog man sig
ned. Matsäckarna anlitades, man bjöd sina bekanta de
bästa bitarna, åt sig själf mätt, och då man sedan tände
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
