- Project Runeberg -  Pekka Huskoinen /
277

(1895) [MARC] Author: Gustaf Schröder With: August Malmström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 56. Fallen på sin post.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

sin egen befälhafvare och handlade själfständigt, men stred
ändå af instinkt i ett slags ordning, som angafs af skotten.
Finnarnas lätta lodbössor hade annan klang än norrmännens
gröfre och mer långskjutande gevär.

Finnen kan vid vissa tillfällen vara snabbtänkt, och
Pekkas män voro det den gången, ty så snart norrmännen
afskjutit sina gevär störtade alla finnarna rätt på dem, icke
för att angripa, utan för att medels sina snabba skidor
genombryta kedjan, som deras fiender sökte draga omkring
dem. Möjligen förbluffade och med urskjutna gevär, kunde
norrmännen icke hindra den plötsliga manövern. Nu
skyndade finnarna undan, tills Pekkas samlingssignal ljöd. Man
höll så godt man kunde linien under det man löpte framåt
och laddade. Terrängen hade varit för finnarna gynnsam;
snart befunno de sig på andra sidan en liten långsträckt
myr och fattade där posto.

Då norrmännen varsnade myren stannade de och
ordnade sig. Vana vid sådana strider, anade de, att finnarna
väntade dem. De vågade sig icke ut på slätten, utan togo
skydd och skickade på god tro ett par kulor öfver myren
och in i buskarna. Svar fingo de genast, ty finnarna, som
väntade dem, hade redan sett en och annan.

Striden öfvergick nu till täflan i skjutkonst, ty hvarken
norrman eller finne tänkte blotta sig genom att visa sig på
slätten. Man tog skydd och afvaktade, att någon finne
skulle visa sig eller på något sätt förråda hvar han låg.
Då sådant hände small det ofta från båda hållen. Hörde
man icke vidare till sin motståndare, var man viss att man
lyckats träffa honom och var då ej längre så varsam. Men
det hände, och hände ofta, att det då small, och så kom
man underfund med en annan faktor i sådana strider:
tålamodet, och däruti ligger finnen öfver både svenskar och
norrmän.

Dagen skred fram, men ingen af de stridande kunde
tillmäta sig framgången. Pekka, som trodde sig ha märkt,
att finnarnas linie var något längre än norrmännens, hade,
sedan han på länge icke hört något skott från den
motståndare han haft, kommit på den tanken att draga sig

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:00:25 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/pekkahus/0294.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free