Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 56. Fallen på sin post.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tillbaka, för att med några män kringgå myren, angripa
norrmännen i flanken och såmedels få slut på striden.
Pekkas förmodan var riktig. Den bekräftades af Antti,
som var den siste i finnarnas skyttelinie. Midt emot honom
funnes ingen fiende, och då han hörde Pekkas plan, var han
genast med om den. Nu inträffade dock något som gjorde
planen om intet, ty på afstånd hördes en hornsignal, och
genast märktes på buskarnas rörelser, att norrmännen
kallades tillbaka.
Efter en stunds väntan visade sig Pekka ute på myren,
men då intet skott föll, ropade han:
»Norrmännen ha lämnat oss: de draga sig tillbaka.
Framåt!»
Och så ilade alla finnarna i en linie fram. Norrmännen
hunno de dock först vid den omnämnda bäcken. På vägen
sågs ingenting utom en rad tomma slädar. Finnarna
skyndade i all hast framåt, tills ett högljudt »Halt!» ljöd från
Pekka. Med detsamma dundrade skott på skott, smäll på
smäll, från så väl norrmän som finnar, tills mörkret föll
på. Norrmännen kastade sig nu i de i beredskap hållna
slädarna och aflägsnade sig skyndsamt. De hade fyllt sitt
värf och betäckt sina landsmäns och danskarnas återtåg.
Då ljöd Pekkas samlingssignal, och finnarna samlades
omkring honom. Han satt med ryggen stödd emot en åldrig
fura; på knä bredvid honom låg Pavo och höll snö på hans
blottade bröst.
»Räck mig din hand, Antti! Låt vara, Pavo! Den
strömmen du vill dämma bryter ändock fram. Hvar är
kaptenen?» sade Pekka, och nu ljöd hans stämma matt.
»Här!» sade denne och bröt igenom den ring finnarna
bildat omkring sin förste man.
»Vi gjorde hvad vi kunde, kapten.»
»Tack, Pekka! Ni räddade flera fångar och mycket
gods, som fienden, af brist på hästar, måste kvarlämna. Ni
ha gjort mer än någon af oss, gjort mer för oss svenskar
än vi förtjänat.»
»Nej, nej, kapten! Ni ha gifvit oss mer: ni ha
gifvit oss bröd. Stöd mig, Antti!» sade Pekka matt. »Jag
hoppades, att så skulle ske. Driffinnen är trött, Antti.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
