Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Om Straffrättstheorien och Penitentiärsystemet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
27
idé, säger han, fordrar menniskornas förening i stater,
såsom det enda tillstånd, i hvilket en fullkomlig mensklig
utbildning af våra anlag och krafter kan äga rum.
Straffet är en af samma idé, fordrad reaktion, hvarige-
nom det helas harmoni skall återställas, när den en-
skilte sökt lösrycka sig från enhet med det hela och
undandraga sig lagen. Hos hvar och en med utbildad
humanitet gifver sig denna idé, liksom hvarje annan
i sådan, tillkänna genom känslan, genom en obetvinglig
stämma i det inre, hvilken fordrar, att hvarje ond ger-
ning skall vedérgällas med straff. Kan nu endast ve-
dergällning betraktas som straffets rättsgrund och än-
damål, så är med detsamma frågan om straffmåttet
besvarad: så mycket någon brutit, så mycket straff
skall han lida. Men här menas vedergällning af inre
skuld, icke en ren juridisk vedergällning, hvilken förer
till talion eller till andra karrikaturer på rättvisa. Straf-
fet, hvilket till sitt innersta väsende är bättring, upp-
häfvande af den genom brottet uppkomna disharmoni,
rättfärdigas endast genom den fordran att hvar och en
skall vedergällas efter graden af den i handlingen up-
penbarade immoralitet. Men emedan den inre skulden
icke kan a priori bedömas och är inkommensurabel, så
måste straffets varaktighet bestämmas genom ett för-
medlande princip, nemligen förbrytarens förr eller se-
nare inträdande moraliska bättring, emedan ett straff,
som är tillräckligt att verka bättring, måste anses full-
komligt motsvarande den inre skulden”. — Utan att
här fästa oss vid den inkonseqvensen att för straffets
qvantitet och qvalitet uppställa ett princip, som icke
deduceras af straffets rätts- och förnuftsgrund, men är
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
