Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Om Straffrättstheorien och Penitentiärsystemet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
41
abstrakt ensidighet till förmån för den abstrakta rätten,
— blefve så till sågandes ett nytt relativt system fur
rättvisa, om ej välfärden, allas och en hvars, afsåges.
Det förmynderskap, som bättringsintentionen kan sägas
innefatta, blir ej något absolut, som upphäfver sig till
princip för rätten, men supplerar och integrerar hvad
samhällsordningen ur rättens högsta princip likheten
fordrar, ej blott vedergällning objektivt, ulan äfven sub-
jektivt skuldens upphäfvande. Staten kan (allraminst
under sådana förhållanden som de nyss antydda) inga-
lunda åtnöja sig med den blott möjliga, åt tillfälligheten
lemnade verkan på det juridiska samvetet genom det
tillmätta straffet enligt objektif måttstock 7); den måste
7) Gr. E. Sparre yttrar: "Beträffande.åter förbrytarens förbättring,
så bör, i vanliga fall, denna också blifva en följd af det rättvisa straffet,
j sä mätto, att förbrytaren genom vunnen erfarenhet deraf att hans
förbrytelse umgälles genom ett motsvarande rättvist lidande, väckes
till medvetande af den sålunda vakande och verkande rättslägen".
r. anf. st. Il: 59, 60. Jfr pag. 23 o. f. — Märkligt är, att denne Förf.,
oaktadt han i första häftet af sin skrift (p. 24) förklarar sig vara
en varm vän af penitentiärsystemet, hvilket han anser böra läggas
till grund för reformen af fängelserna,’ja till och med en varm vän
af ensamhetsfängelset,, med olika modifikationer för olika länder, och
oaktadt han ganska riktigt framställt bättringstheoriens ensidighet
ifall bättringen vpphöjes till straffets uteslutande ändanuV samt den
bestämmande normen för strafftidens längd, likväl kommer till det
resultat i afseende på den brottsliges förbättring, att denna lemnas
såsom en tillfällig verkan af straffet, genom hvilket brottslingen kan
väckas till ”medvetande af den vakande och verkande rättslägen”,
hvaremot den till penitentiärbehandlingen hörande positiva inverkan
på brottslingens inre menniska genom undervisning, uppmaning m. m.,
för att, om möjligt, bringa honom till medvetande af sin skuld, kal-
las af denne Förf. en upptuktelse till förbättring, ett tvång hvilket
förbrytaren ej kan ådömas. Detta står icke i harmoni med den för-
klarade tillgifvenhetcn för penitentiärsystemet, såframt icke Förf:s
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
