Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Om Straffrättstheorien och Penitentiärsystemet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
42
positivt gå till väga med de medel, som stå mennisko-
kärleken och religionen till buds, för att söka tillväga—
bringa en omskapning af fångens inre menniska och
mening skulle vara, att fangens inneslutande, i cellen utgör peniten-
tiärbehandlingens opus operalum, att allting är väl bestäidt om denne
derstädes endast lemnas åt sig sjelf, utan annan vård äp den yttre, på det
ensamheten möjligen må alstra ett ”medvetande af rättslagen”. Den
af Förf. (p. 60) anställda vanliga jemförelsen emellan straff, som ef-
ter lagen ådömas, och de olyckor och lidanden, som här i lifvet
träffa menniskan genom hennes eget förvållande samt hvilka jemväl
benämnas straff, visar att äfven Försynen stundom dymedelst allvar-
ligen drifver menniskan till bättring, utan att derföre lägga band
på hennes sedliga frihet. Lika litet kan en förnuftig penitentiärbe-
handling sägas använda sådana band. Den åsyftar just att träffa
sjelfva grunden till brottet, dess källa, nemligen det onda tänkesät-
tet; och likasom bättring icke kan aftvingas, enär det hörer till den-
nas innersta väsende att vara produkt af en fri sjelfbestämning, så
kan man icke heller säga, det fångens sedliga frihet förnärmas der-
igenom att han under fängelsetiden måste låta sig behaga att under-
kasta sig den ordning och de anstalter inom fängelset, hvilka just
asylta att återställa hans sedliga frihet, man må nu benämna denna
ordning ett tvång eller ické. Den af GrefveSparre så ofta åberopade Hepp
yttrar härom (I: 143): ”Im Uebrigen unterliegt es freilich keinem
Bedenken, dass der Schuldige, so lange er sich in def Strafanstalt
befmdet, es sich gefallen lassen muss zu einer sittlichen und geord-
nelen Lebensweise angehalten zu werden, und das es eine vor-
zugliche Ptlicht des Staats ist den Sträiling zur Evkenluiss seiner
Schuld zu bringen, und ihm dadurch Veranlassung zu seiner mora-
lischen Besserung zu geben; denn diess wird nicht nur durch die
sittliche Pflicht im Intresse des Schuldigen, sondern auch durch-die
nothwendige lUicksicht auf das Jnteresse der Gesammtheit geboten.
Will man nun diess einen Zwang zur Besserung nennen, so lässt
sich dagegen, vveder dem Begriffe noch der Sache nacb, vom sitt-
lichen, rechtlichen und politischen Standpunkte mit Grund etwas
eimvenden”. Till stöd för sin ofvannämnda skefva uppfattning af
stfafl-fångens förbättring, citerar Sparre, märkvärdigt nog, Abeggs
afhandl. i Arch. d. Cr. R. 4843 samt höstlin p. 377 (förmodligen
tryckfel i arseende på pagina, ty der handlas om ett helt annat ämne).
Abegg har dock, (i fullkomlig olikhet med Sparre) uti sin nämnde af-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
