Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Om Straffrättstheorien och Penitentiärsystemet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ställt det; om den ock kan framkallas deresl bättringen
upphojes till straffets uteslutande ändamål. Enligt hvad vi
gemenligcn tillhör brottslingen. Den är i sjelfva verket ej svaghet i
allmänhet, den är snarare tvärtom kraft, men i det onda. Försvaga
denna kraft, och man har derigenom minskat den förra svagheten.
Man har väckt den moraliska kraften, som är latent i svagheten, och
denna kraft dör icke. Detta är ock penitentiärbehandlingens syfte.
Den inskränker sig icke till fångens blotta isolerande. Den söker
först att verka afbrytaridet af den onda riktningen, således i början
negativt. Då sättes i sinnet frånvaron af det onda, af dess fortsatta
series, såsom det högst önskvärda. Men sinnet nöjer sig derefter
icke med blott detta upphäfvande, detta tankes snart såsom blott
preliminärt, och sinnet sätter då foch endast då) det ondas motsats
såsom det önskvärda. Först vid detta stadium vidtager det egent-
liga paidagogiska förfarandet att möta denna i sinnets djup födda
önskan med positiva föremåls framställning och erbjudande, för att
utbilda, förverkliga, densamma; hvarvid naturligtvis tages i betrak-
tande, att verkan här skall göras på en fri agent, som fritt måste
sjelf taga sitt parti, och att således allt oklokt påträngande är än-
damålsvidrigt. Bättringsintenlionen kan väl innefatta ett sollicite-
rande, men icke något tvång. Penitentiärbehandlingen åsyftar såle-
des just att försvaga den ofvannämnda kraften och förmågan till det
onda, och genom denna tyngdkrafts upphäfvande småningom åter-
ställa positivt det normala förhållandet = rätten och det rätta såväl
å subjektets sida, som å samhällets. En sådan restitutio in inlegrum
fordras åt båda hållen. Likväl blir del objektiva straffmomentet,
såsom vi ofta erinrat, det öfvervägande. — Strafftidens längd måste
derföre göras oberoende af bättringens inträffande. I motsatt fall
vore straffet icke en af rättvisan fordrad objektiv vedergällning. Och
dertill vill ju äfven Grefve Sparre hafva det, såsom af hela samman-
hanget i hans skrift visar sig. Men likväl formaliserar han sig i
första häftet p. 61 not 2 öfver straff pä tid, i det han, med anled-
ning af Maconochies projekt om straffmarker eller jettoner, som fån-
gen genom arbete skulle aftjena, anförer: ”Äfven Mitlermaier i Ar-
chiv des Criminal-Rechts Jahrg. 1846, s. 136, yttrar sig ogillande
”om straff pä tid. I Svenska lagförslaget finnas inga andra grada-
pioner af fängelse, än i afseende på tiden, och alla straff ådömas
”på tid". Vi anmärka härvid: Det är tydligt att Maconochie från sin
ståndpunkt skulle yttra: ”We inflict time-sentences, and frequently
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
