Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Om Straffrättstheorien och Penitentiärsystemet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’
ö\
förut anmärkt, tillkommer äfven kyrkan, skolan och fa-
miljen, såsom objektivt framträdande i staten, en
shorl time-sentences on our criminals when convicted. These by
giving them a direot interest in idling, and whiling away time in-
stead of employing it, directly corrupt them, and destroy whatever
little habit of induslry they may previously have had”. Äfven an-
hängarne af den förbättringstheori, som upphöjer bättringen till
straffets hufvudändamål, pestera mot straff på tid. Men huru kan
en så varm anhängare af den rättvisa vedergällningens theori, som
Gr. Sparre är, göra det? Fängelsestraffet må hafva hvilka grada-
lioner som helst, så måste det ådömas på tid, om rättvisan skall
läggas till grund för straffet, och detta således tillmätas efter den
brottsliges skuld. Man förfaller annars till samma ensidighet, som
nämnde anhängare af förbättringstheorien eller som de författare,
hvilka sätta bättringen (liksom Maconochie arbetsamheten) såsom ett
förmedlande princip vid bestämmande af straffmåttet (se ofvan pag.
26). Och på det af Sparre citerade ställe (Arch. d. Crim. R. 1846
s. 136), lika litet som på något annat ställe, yttrar sig Mittermaier
ogillande om straffpå tid. 1 den åberopade afhandlingen talas nemligen
om frihetsstraffens och fängelsernas klassitikation efter dels strafftidens
längd, dels sättet för straff-fångens behandling och dels straffets
sammanhang med följder för den brottsliges ära; dervid författaren
framställer, huruledes ensamt den rättvisligen ådömda strafftidens
längd icke kan afgöra en slik klassifikation på det sätt, att t. ex.
hvar och en, som vore dömd till två års fängelse eller deröfver,
skulle föras till en annan straffanstalt än den, som vore dömd till
öfver8 års fängelse o.s.v., emedan stundom ett långvarigt straff rätlvis-
ligen kan ådömas för ett svårt brott, hvilket likväl i allmänna opi-
nionen icke är så förnedrande för gerningsmannen, enär gernin-
gen synes mera som en följd af många sammanträffande omständig-
heter, de der mildra omdömets stränghet. Mittermaier kommer der-
före till det resultat, att, om man afskaffar de vanärande straffen,
samt penitentiärsystemet införes, böra straffanstalterna bli endast af
två slag, nemligen sådana, der, i anseende till den korta strafftiden,
ingen penitentiärhehandling äger rum (hvilket likväl Mittermaier orätt
utsräckt ända till ett helt ån, samt sådana anotalter, der en slik
behandling användes. — Huru kan det med någon rimlighet då sä-
gas, att Mittermaier här ”yttrar sig ogillande om straff pä lid”?
7) Jfr. Sparre 2: 23.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
