- Project Runeberg -  Våra Pennfäktare : Lefnads- och karaktärsteckningar /
6

(1897) [MARC] Author: Ernst Skarstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Dervid har jag, for undvikande af
missförstånd, med ordet poet betecknat all
Skal-debegàfning, vare »ig af Högre eller lägre
rang; med redaktör all färdighet i
egentligt tidningsarbete: författaude af
redaktionsartiklar och nyheter samt ordnande
af en tidnings innehåll; med uocellixt
förmågan att skrifva diktade berättelser, häri
inbegripande såväl smärre dylika (skizzer)
som längre (noveller), — detta till
skillnad från minnestecknare., hvarmed jag
åsyftar författare af
verklighetsskildringar, historiska tilldragelser o. s. v. De
öfriga beteckningar jag användt: kåsör,
krönikör m. fl., kunna icke missförstås.

jag nämde härofvan, att iag Ireteckuat
all skaldebegåfning pà ett och samma
sätt, och att detta, liksom användandet
af ett par andra beteckningar, skett
för att undvika missförstånd.
Afgörandet af skaldebegàfningens olika grader
är nämligen, i det hela taget, foga annat
än en smakfråga. Main hör stundom
personer med ungefär samma intelligens och
bildning uttrycka den mest olikartade
uppfattning af poesiens art och väsen.
Den ene kan i en författares skrifter se
idel poetiska perlor, medan den andre lika
tvärsäkert frånkänner honom all förmåga
af högre poetisk flygt och, i sin äflan alt
framstå som en sann realist, förnekar, att
’•perlor" öfverhufvud taget någonsin
kunna finnas i Inicker. Med tanken härpå
har jag funnit det klokast att anvämla
endast en benämning för samtliga
"poeti-knssar," förbehållande mig rättigheten
att ur deras led helt och hållet utesluta
sådana rimsmidare, som i sina verser
ör-61a språket och stöta sunda förnuftet för
pannan. Vi ha tyvärr många sådana.
Tidningarne vimla af insända "poesier",
som skulle kunna användas sora
mogen-hetsbetyg för dårhuset. Det är en
sjukdom nu för tiden hos kreti och pleti att
vilja skrifva vers. Äfven personer, af
hvilka man borde kunna vänta bättre,
tyckas stundom sakna all sjelfkritik.
Man säg ett lysande prof derpå för något
àr sedan, dàinoin Augustana-synoden till-

sattes en komité med uppgift att till
engelskan öfversatta svenska psalmer,
hvarvid alls icke togs i betraktande, huruvida
komiteledamöterna voro poetiskt
begåfvade eller ej. Händelsen gjorde; att
några af dem voro det, och derför blefvo
några af öfversättningarne godu; men
andra voro jämmerliga och underkastades
också en välförtjent skarp kritik af prof.
Pearson vid Bethany College.

Denna psalmöfversäuning var ett
offentligt företag. Men i det enskilda lifvet
förekomma allt för ofta motstycken
dertill. Som prof vill jag meddela några rader
ur ett lödelsedagskväde, som en prest
författat och låtit införa i en af sitt samfunds
tidningar. Deri lästes;

"Ku syster går och åker,
Ja, fyller godt sin plats.
Hon vattnat, sår och raker
Frimodigt utan fjass.
Gud växten säkert gifver.
Vi tvifla ej derpå.
Om vi i troil förblifva
Samt planta, vattna så.
Vi här i afton plockar
Från detta Herrans träd.
Tänk, guld och silfver lockar,
Men ingen kopparsmed."

Författaren trodde säkert, att detta var
jxjcsi, ocli skulle måhända känna sig
sårad, om någon ville frànkätina honom
säte och stämma i poeternas lag. En
annan prest bjöd en gång på en rimmad
resebeskrifning, hvari man. efter att lia läst
"oiu den öfverherden gode, som oss håller
ren i blode’," erhöll den tröstande
upplysningen: "Går det stundom ned i
djupe’, sknlldulikväl der ej stupe." Hela
rimstycket vimlade af dylika
orenligheter, och man kände sig riktigt tacksam
mot författaren, då han ändtligen i slutet
af visan tterältade: "Nästa marschroute
New V ork var. Här jag stannte några
dar." Det var verkligen af behofvet
pà-kalladt. att han "stannte" engång, sädet
kunde bli slut på eländet. Men livad
skall man säga om tidningar, som
uppmuntra slikt drafvel, ej blott genom att
inlaga det — sådant kan ju ursäktas, då

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:00:49 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/pennfaktar/0012.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free