Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 20—
nåde och jag på grand deraf kom efter
med mitt arbete, derför erhöll
påpels-ning af förmannen, klådde denne och
böljade en strejk, hvarför jag
arresterades, blef utskälld af Hemlandet — och
tvangs försvara mig." Sitt första
tid-ningsbref skref han till Rockfords
Allehanda; hans första poem var infördt i
Sv. Tribunen. Sedan dess har han med
hardt när otaliga pcnnalster i bunden
ocli obunden form bidragit till en mängd
tidningar, sàsoin Rockfords-1’osten, Sv.
Veckobladet, Sv. Folk. Tidning,
Vestkusten, Sv. Am. Posten och andra.
Från dec. 1889 tillhörde han under
några månader Sv. Romanbladets i
Minneapolis redaktion och var under våren
1892 redaktör för Frihet i Ashland, Wis.
Om Banérs författarskap ha många
meningar gjort sig gällande. Bland alla
våra skribenter fins knappt någon, som
"blifvit utsatt för en sådan in på lifvet
gående kritik, så mycket grymt hån och
gyckel som lian," anmärker Linder i sin
artikel om sv.-aui, pseudonymer ocli
tillägger: "Det har inte hjelpt, det har
varit som vatten på gåsen. Ilan har
arbetat sig upp under tiden, bland ett
regn af pilar figurligt taladt, och vill
man var rättvis, måste ovilkorligen
medges, att ett godt gry forefinnes hos
Banér. Det kan inte förnekas, att mellan
dessa bomlxastiska fraser och uppstyltade
metaforer, som han använder, ligga
tankar, som ingen behöfde skämmas för.
Hans liumor är ibland t. o. m. kvick,
men lider af urskiljningsbrist och lös
komposition." t;n annan bedömare,
red. Lannes, anser att Banér "besitter
onekligen snille, men af det slag, som
saknar förmåga af ntveckling.
Snilleblixtar ha understundom glänst fram
från honom, öfver hvilka man haft skäl
att förvånas, men å andra sidan har han
mer än en gång fått pneril spaltfyllnad
publicerad." Red. af tidningen
Blokad-brytaren skref 1891 om Banér, att han
"vunnit ett namn såsom vår
spirituellaste och originellaste kåsör. Hans sång-
mö är egendomlig, än vek och
smäktande, än brusande och stormande; han
kallas asabarden och vikingaskalden:
namnet tecknar mannen. Hans humor
är humor: en sorg i rosenrödt." Bland
öfriga, som uttalat sig berömmande om
hans diktning, befinner sig äfven Ninian
VVærner, hvars smickrande ord dock af
flera kolleger upptogos som satir.
"Banérs verser." skref han, "andas stundom
den ljufvaste ocli mest himlaburna lyriska
poesi, under det att de vid andra
tillfallen äro helt och hållet episka,
klingande af malm ocli genljudande af en
kättipakraft, som är så väldig, att håren
ovilkorligen resa sig på våra s. k.
hufvuden." Det sistnämda uttrycket må
låta komiskt i en kritik, men det är
träffande. Banér lägger an på att vara
martialisk. Ett af hans bref till denna
hoks utgifvare inledes med följande ord:
"Tulehimlens, Tulesjöarnes och
norrskensflammornas färger ha gjort, att
vikinglynnet kanske allt för ofta gör sig
förnummet i mina handlingar, mitt tal,
min skrift; men jag förnimmer ock den
verkliga välviljan och saluterar den."
I ett af sina poem kväder han:
"Mana dunderljud, luta, nr svallande
barm,
Slå ined kraft dina strängar af stål!
Lycklig är jag blott då du kan frammana
larm,
Kanonader och stormlika vrål."
Öfverallt i hans skrifter spåras denna
benägenhet att använda bombastiska
uttryck, svulstiga fraser, som ibland kunna
vara lyckade nog, men understundom
slå öfver i det befängda. Eller hvad
säges om följande:
"Polareldens niuspelflammor glödde i
Jerfsöfjällets hjelmplym. Stjeruaruiéns
defileringsfalt, gudaoceanen, garnerade
sitt stål med ejderdunslätta silfvermoln.
Ljusne elf mantlade sin smaragdsådda
harm med decembers ismantel."
Författaren tillägger sjelf: "Detta är
asa-bardsspråk, förslås."
J
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
