- Project Runeberg -  Våra Pennfäktare : Lefnads- och karaktärsteckningar /
30

(1897) [MARC] Author: Ernst Skarstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

—30—

som nu återstår mig att tillägga, är, att
sedan hösten 1893 jag är lycklig pappa
till en liten tös som bar namnet
Frances. Och hur hårdt än stormarne rasat
kring mitt lilla hem, sä liar det dock
förblifvit en fridlyst och fridfull
tillflyktsort från hvilken jag på nytt gifvit
mig ut i verlden med förnyadt hopp och
mod."

Ofvanstående lifsteckning lemnar
jemväl ett begrepp oin Björkmans skrifsätt.
Hans stil är kanske den elegantaste, den
mest aristokratiska, som egts af någon
svensk-amerikansk skribent. Detta
skönjdes redan i den uppsats: "På hafvets
botten," som han skref i Aftonbladet,
skildrande en af honom i aug. 1891 företagen
liedstigiiiiig i dvkardrägt å hafsbotten
utanför Stockholms skärgård; men i all
synnerhet i de ofvan påpekade skuzerna,
"Teckningar i sanden," såväl som ock
i flera af hans poem. De flesta af dessa
ha varit publicerade i Frisk Luft och i
Vestkusten. En bland hans vackraste
dikter är

sot,.

Se, skogen den är utaf blommor full,
Som doftande spira ur grus och mull:
Konvaljen den hvita, violerna blå,
I)eu stolta orkiden, linnéorna små
Och älskliga sippan der trifvas godt.
Men hvar lia de alla sin fägring fått?
Ej svartnande myllan, ej jorden den gaf,
De tagit den icke från luft eller haf;
Nej, solen, den strålande himladrott,
Han skänkt åt en hvar utaf dem en lott
Af egen bedårande skönhets glans.

1 menniskans lif griper äfven in
Eu sol, som ger värme åt själ och sinn.
Dess strålar fördelas bland ond som god,
Och glädje de skänka och hurtigt mod.
Som växter i myllan så menskorna stå
Och längta förgäfves att hell kunna två
Sig fria från jordlifvets smuts och grus.
Men då kommer kärleken, hög och ljus;
Han lifvet förskönar, ger lvcka och froid.
Och aldrig en menniska lefde förnöjd,
Om kärleken icke på jorden fans.

CARL BOHMANSON, redaktör. Född
1858 i Kristianstad. Genomgick några
klasser af dervarande skola, hvarefter

han hade anställning i bokhandel i
Kristianstad, Ystad, Upsala och Stockholm.
Reste till Amerika 1888. Har
uppehållit sig någon tid i Salt I,ake City, U.,
och Chicago, 111., men för det mesta
varit bosatt i Omaha, Neb., der han
varit medarbetare i Svenska Posten och
var eu af Omaha Svenska Tribuns första
grundläggare. 1891—2 utgaf lian en
nykterhetstidning, Aurora,
dersammastädes och lät senare några nummer
utkomma i Chicago, hvarest han äfven
någon tid var anställd vid Hemfrid.
Bohmanson har skrifvit åtskilligt i
tidningarne, men har i synnerhet namn om
sig alt vara en utmärkt annons- och
prenumerantsamlare och i besittning af
en ovanlig övertalningsförmåga, a la
Banér, C. O. Carlson ocli N. P. Lind.

OLOF JAKOB BONGGREN | J. B.,
Spectator), poet, redaktör, vetenskaplig
författare. Född à Bergaue, Ilåbol
socken i Dalsland, den 7 okt. 1852.
Genomgick Venersborgs elementarläroverk,
studerade och gaf undervisning till 1875,
då ban inträdde i postverkets tjenst som
postskrifvare i Mora. Reste till
Amerika i juni 1882. Bodde någon tid i
Moline, ni., och skref korrespondenser
till Sv. Amerikanaren, hvars redaktion
ban aedan febr. 1888 tillhört. Om sig sjelf
skrifver ban i den för antologien
"Sv.-am. poeter" författade sjelfbiografien —
efter att ha, vitzande pä sitt första namn,
förklarat det o/o/ligt att kalla honom
Olof, emeilan ban inte begagnar det
namnet — att han "bär stor haka,
emedan aporna totalt sakna sådan (och ban
är ingen vän af efterapare); dito långt
här, emedan studenterna i Jail College
ha kort (och han älskar sin frihet främst
af allt); att hau lär ha stora, runda
ögon lemedan han vill ha öppen blick
för allt) och skrattar ganska uppsluppet
ibland (emedan han ej har lust att gråta
ål det han finner vara roligt); att han
helst bär slokhatt, emedan han tycker
bättre om lugnet än "stormen;" ej nytt-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:00:49 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/pennfaktar/0036.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free