- Project Runeberg -  Våra Pennfäktare : Lefnads- och karaktärsteckningar /
38

(1897) [MARC] Author: Ernst Skarstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

som täta och olämpliga
redaktörsomby-ten, ocli màstc nedläggas redan pä
sommaren 1894." Med undantag af en kort
tid, hvarunder han redigerade Folkets
Nyheter, ett pressalster som af några
republikanska landsmän uppsattes i
ändamål att främja deras egna och partiets
intressen, verkade Cederberg, sedan ban
lemnat Minn.-Posten, som föreståndare for
skandinaviska afdelningen i Minnehaha
Mutual Life Association of St Paul,
Minn., likväl—som han i ett bref
uttryckte sig — "ständigt redo att med
penna och sax, stilar och trycksvärta
ställa sig i ledet, då det gäller att strida
mat humbug och egennytta, för verklig
sjelfständighet och för oförfalskad
sanning." Ett sådant tillfälle öppnade sig
för honom redan i mars 1896, då ban
böljade utgifva tidningen Fria Ordet i
St Paul. Redan i unga år svärmade C.
för poesi och literatur och skref vers
och små noveller, som dock aldrig sågo
dagens ljus i tryck. 21-årig debuterade
han i svenska landsortspressen med
koinmunalhistoriska uppsatser. Senare
utbildade ban sig till den vakne,
på-passlige och dngnude tidningsman, som
han nu är. Banér har skrifvit en
fre-nologisk utläggning af Cederbergs
karaktär. Att allt hvad deri säges är absolut
riktigt, kan nog ej bevisas; men mycket
deraf liar dock sitt intresse och tyckes
slå in, såsom då Banér säger, att C—s
"reasoning organs" äro bland sv.-am.
pressens allra yppersta, att lian har
ingenting emot att efter sitt namn se
orden "egare till —" samt att hans guld
aldrig kommer i beröring med
strumpfoten. Allt detta tyckes erfarenheten
bekräfta. Cederbergs väl affattade, strängt
logiska uppsatser vittna tillfyllest om
hans förmåga att resonera riktigt, och
hans dristighet att gång på gång under
prekära omständigheter boija
tidningsföretag synes antyda riktigheten af
utsagon rörande hans kärlek till titeln
egare.

FRITHJOF COLLING (Frith. C.),
redaktör, korrespondent, poet. Född den
24 mars 1863 i Bleking, "i hvars fagra
bygder — berättar han — poesiens
blomster på den tiden spirade fram ur hvarje
potatisland och luften var full af
underbara rytmiska toner. IM blekingame
kommo samman på kalas och blefvo
upprymda af nektarn ur jordpäronen, sjöngo
de ljufliga sånger ur Frithjofs saga."
Häri ser C. ett skäl till att ban blef
kallad Frillijof, men ett större i den
omständigheten, att han hade en syster som
hette Ingeborg. "Senare i lifvet,"
berättar ban vidare, "då etl systers kärlek ej
var 110g, såg jag mig om och fann en
annan Ingeborg, men hon förklarade, att
hon också ville vara min syster, och
derför är jag ännu ungkarl." Om sin
uppväxt, som egde rum i Småland, dit
föräldrarne flyttade, då ban var blott ett år
gammal, berättar ban: I min tidiga
ungdom hade jag mycket utpräglade
republikanska åsigter. Jag älskade
fribeten. Likväl var jag ett snällt barn som
fruktade min Gud; men ännu mera
fruktade jag förvaltaren på det gods, der min
far var rättare. Förvaltaren var en
adelsman af den gamla äkta, sveuska, kristliga
kalibern. Med psalmboken i hand
kommenderad? han på söndagarne sitt folk
att l vssna till deu predikan hans fru
upp-läste ur Luthers huspostilla. På
hvarda-garne, med knölpåken i hand, predikade
hau sjelf sitt egna, handgripliga
evangelium för arbetarne. Mitt unga hjerta
sved. På en sjukvårdssoldats tillrådan
prcuumererade jag på Fäderneslandet.
Förvaltaren, som alltid tjufläste
tidningarne på poststationen, bötjade ana oråd.
Jag hade förut fruktat honom, nu började
han frukta mig och Fäderneslandet.
Tänk, han had mig att ej delgifva
tidningens innehåll till dränganie, statarne och
torparne, "de kunde blifva upproriska."
( de arma. förslösade, utsläpade
menniskorna!). Förvaltarens bön var den
första humorn på min lefnads stig. Jag
tillväxte hastigt i ålder, men sakta i vis-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:00:49 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/pennfaktar/0044.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free