Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
-46-
So I nearly gave o’er in despair. (Ps.
7V*)-
1 was friendless and sad, my heart
burdened with grief, (Ps. 88:3)
And I knew not to whom I could look
for relief, (Ps. 88:18)
When I heard a voice, gentle and calm:
(Es. 42:2)
"Oh, come unto me, lay thy head 011
my breast, (Math. 11:28)
And I will refresh thee; in Me find thy
rest, (Math. 11:29)
And I’ll ever protect thee from harm."
(Ps. 91; Ebr. 13:5).
Öfversättningen af dessa strofer, i
hvilken intet utbyte af biljelspråk
förekommer, lyder:
Hur har jag ej trängtat nitt ofta att fà
En vän för mm själ till att lita uppå
Samt dela dess fröjd och dess smärta!
Men ack, då så ofta mitt hopp for mig
ljög.
Jag räddes, att allt var förgäfves. — Då
smög
Förtviflan sig nära mitt hjerta.
Bedröfvad och ensam, i sorg for jag vill,
Alls ingen jag hade att hylla mig till,
I)å ljöd som en hviskning så stilla:
"O kom, kom till mig! Hvila ut vid
mitt bröst 1
Si, jag vill dig svalka, vill bringa dig
tröst
I mörker och ångest och villa."
Som kåsör och krönikör var Elmblad
högeligen intressant, och hans
veckokrö-nikor: "T luftballongen," "Mellan
kulisserna" m. m.,stå utan motstycke inom
vår press. De vittnade om en
förvånande ordrikedom och förmåga att ledigt
sammanbinda de mest olikartade ämnen.
Som korrespondent visade hon en
ovanlig talang i de mästerliga
Stockholmsbref, hvarmed han under en lång tid
vcckligen försåg Svenska Tribunen.
Störst var han dock måhända som skald.
Gullberg kallar honom "den enda stora
skaldebegàfning, den
svensk-amerikanska pressen egt." Literaturkritikern
Warburg i Göteborgs Hamlels-Tidning
påpekade i en af sina anmälningar, att
Elmblad "visat, att modersmålet äfven i
nya verlden eger förmåga att framkalla
verkliga skaldetoner," och andra
bedömare i Sverige egnade Elmblad sin
odelade beundran. Elmblad var i sjelfva
verket typen för en skald med alla en
sàdans både fel och förtjenster.
Tidningsman var han knappast. Ehuru begåfvad
med en oerhörd förmåga att i skrift
uttrycka sig ledigt, ja glänsande, om hvad
som helst, således äfven om det, som
närmast kommer inom
tidningsskrifva-rens område, saknade han dock den
blick och det intresse för dagens
företeelser, hvilka måste finnas hos den,
som vill med framgång redigera en
tidning. När han, sin pligt likmätigt,
skulle skrifva i politiska eller religiösa
frågor, saknades det rätta allvaret. Han
tog saken pà skämt och gjorde sig
skyldig till de värsta öfverdriften Hans
"ledare" blefvo ej sällan humoresker och
förfelade derigenom det mål, de
åsyftade. Men gällde det att, vare sig på
vers eller prosa, i poetisk belysning
framställa, hvad än det vara månde, då
var han den oupphnnne mästaren.
Elin-blads skaldskap kännetecknas af en ledig,
elegant form med vackra, smekande
rim, klara, träfiånde uttryck och ofta
ädla, högstämda tankar, framställda på
ett stundom rent af oförlikneligt sätt.
Ett poetiskt sinne finner också i
Elm-blails verk en njutning soin knappast i
någon annans. Man stötes icke der,
soin i sn många andra skaldeverk, af
kalla, opoetiska funderingar, vårdslösad
form, tunga ordvändningar, olämpliga
bilder eller ett tröttsamt jägtande elter
nymodig s. k. originalitet och ett ideligt
förgudande af det egna jaget. Allting
kotnmer sn okonstladt, så naturligt och
osökt. En flägt af värme och
flärdlös-het möter läsaren. Man ser, att hvad
skalden skrifvit, kommit direkt ur hans
hjerta. Hvilken innerlig tro och
hängifvenhet uppenbara sig icke t. ex. i
slutstrofen af hans begrafningssàng öfver
sin arbetskamrat Roos:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
